En sightseeing i racertempo!

 
Solen steg upp ovanligt tidigt i dag! Klockan 06.44 väcktes vi av en solstråle som ringde ett face-timesamtal och jag önskar att du, som läser min blogg, hade fått vara med, höra och se.
 
Det var Alfred som på sitt alldeles eget sätt ville meddela att de var framme, inte bara i Thailand utan faktiskt även i huset som ska vara deras hem i tre månader.
- Kolla nu, så här bor vi!
Rum för rum, badrum för badrum (ett till varje sovrum) och vips så var vi utomhus och:
- Aaaj, oj, aj, jag bränner mig under fötterna. Alltså, mormor, VET du hur varmt det är här? Och här är poolen, kolla, och tror du att jag klarar mig utan fotboll här, mormor, nää, så kolla! Ett fotbollsmål. Hopfällbart. Nu sitter jag i det, ser du hur stort det är? Coolt, va? Och här bor Rose...
- Va? Rose?? Vem är det?
- Städerskan, eller nåt sånt. (Faktauppgifter är inte alltid Affes starka sida).
- Var är Gideon då?
- Vänta så ska du få se. Hääär! Sover som en gris. Och här är mamma och här är pappa och snart ska vi gå och äta och sen ska vi ta tuk-tuken till beachen men vad är det i paketen ni har skickat med?
- Låt bli dem, det är bara några småsaker till julafton!
- Kallar du det här småsaker?! (Skak, skak)
Så börjar han sjunga Last Christmas, you gave me your heart  . . . och jag stämmer in, FÖRE SJU PÅ MORRON!! Jag sjunger, fredagen den 11 december år 2015 före klockan sju på morgonen.
 
Sedan börjar Affe visa ett galleri av sina senaste miner och grimaser och jag inser att jag får ta del av ett tämligen onödigt vetande så jag, efter att ha hälsat till de andra och tackat Affe för att han ringt så att vi nu vet att allting har gått bra med flyg och andra transporter, försöker på ett fint sätt att avsluta samtalet.
- Alfred..... vi kanske måste sluta nu så att vi kan prata med varann fler gånger, utan att bli ruinerade.
- Varför då? Klockan är ju bara åtta minuter i ett.
- Inte här! Här är klockan åtta minuter i sju och du borde vara jättetrött (jag tror att du nöter på dina reservkrafter just nu) så vi säger väl hejdå för nu och så hörs vi sen.
- Mmmmm . . .
- Alfred!
- Mmmmm . . .
- Hälsa och krama de andra.
- Hälsa kan jag gå med på.
- Okej. Älskar dig.
- Mmmmm . . .
- Affe!
- Jag å.
 
Jag vet vad riktig lycka är jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0