saltatochkryddat

 

Nu har han varit oförsiktig och lämnat ett avtryck. På badrumsmattan.

Så stora skor har ingen i familjen som den som hade stått på ett ben, det enda?, framför spegeln i badrummet. Min första tanke var Bob, i Twin Peaks, men så insåg jag ju att det var bara en skådis som skrämde slag på mig och mina barn på 90-talet.

 

Ingen oregistrerad hade heller varit inne hos oss sedan mattan dammsugits. Åtminstone ingen som jag varit medveten om. Så - ? Hus- eller kanske hellre: lägenhetsspöket?

 

På tal om medveten. Om jag hade fyrtio graders feber och tvingades gå en mil i öknen, då hade jag med all säkerhet förlorat det. Medvetandet, alltså. Men i går såg jag någonting jämförbart.

Australian Open i tennis pågår för fullt. Min absoluta favorit, Rafael Nadal, spelade en mycket underlig match. Han orkade knappt stå rak mellan gamen, han kräktes, han tillkallade läkare, han blundade länge och ofta, ja, han var helt enkelt uträknad. Men tror du inte att den tjurskallen vann i femte set?! I flera timmar plågades vi, han och jag, och sa jag flera gånger "Men sluta nu! Du dräper dig.". Han vägrade lyssna. När han slog in matchbollen föll han ihop och skakade. Av gråt? Det gjorde åtminstone jag.

 

Annars skrattade jag mest hela gårdagen. Kan man annat när man får starta dagen med en vansinnigt god champagne? Jag hade nog undrat varför Åsa prompt ville besöka mig på just morgonen men jisses så kul att hon gjorde det! Och gott.

 

Arwen och Mio kom och avslöjade hemlisar om sin pappa. "Ibland spelar han dataspel med oss i stället för att se på hockey. Och så har han köpt ett spel som han aldrig har spelat!". Men varför då, undrade jag. "Han törs nog inte", skrattade de. Att pappan inte ser på hockey, tror jag beror på att hans intresse för den sporten tog slut när han fick en knallhård puck på insidan av målvaktsskyddet som gjorde så helvetiskt ont att hans mamma skrek högt. Men då var han inte så gammal. Inte hon heller . . .

 

När de andra busarna kom, hojtade Alfred: MORMOR!! HAR DU FISIT??!

Nej, min lilla viskande älskling, grannarna äter surströmming.

 

Att det var Kramens dag i går, gick inte att ta miste på. Men varje dag, när jag träffar de små och mellansmå, är Lyckans dag.

Även om Nadal, just i går, höll på att knäcka mig.