saltatochkryddat

 

När han är full, kan jag inte sova.

Jag blir orolig, rastlös, kastar mig av och an i sängen och förbannar den gubbe som påverkar mig så. Månegubben.

 

Hur vacker han än är, föredrar jag honom när han är som ny. Till och med halvfull. Då sitter inga vargar och ylar när jag ska sova. Okej då, det är väl inte så ofta jag hör just dem men i mitt vakna tillstånd, kan jag inbilla mig vad som helst.

 

I natt var det inte bara månegubben som störde mig. Du vet, Sveriges juniorkronor förlorade mot Slovakien i går och missade en bronsmedalj. Nej, det var inte det som irriterade mig, utan alla de besserwissrar som på sociala och andra medier spydde sin galla över grabbarna och den tunga, blöta filt av skam som de drog över vårt land. Men hur är ni funtade, gnällspikar? Ser ni er som några sorts övermänniskor, som skulle klara vilken situation som helst mycket bättre än de som ni kritiserar å det grövsta?

 

Här hemma, i min fåtölj, kan det visst hända att jag skriker till ett "Neeej, du skulle ha passat!", eller "men kan du inte hålla i klubban?". Då är det på sin höjd mannen som sitter längst ut på soffkanten som hör. Eller, om det är riktigt krisigt, syrran som får ett sms. Vid de tillfällena känns det alla tiders att vara självutnämnd expert. När ingen hör mig. För du ska inte inbilla dig att han som sitter längst ut på soffkanten alltid hör mig. Han har fullt sjå att prata själv.

 

Men ställ oss på en is med skridskor på fötterna! Okej, han kan nog åka men jag har glömt. Jag tror att man satte den vita  konståkningsskridskons taggar i isen och tog fart med hela kroppen. Innan isen tog slut och sargen tog vid, sträckte man fram armarna i god tid för att möta sargen så mjukt som möjligt. Vilket nästan aldrig lyckades. Men de gånger det gjorde det, sköt man sen ifrån sig med armarna så att man fick fart , vickade på baken några gånger och å-k-t-e  b-a-k-å-t! Sen briljerade man självklart och gjorde en åtta, som vid närmare granskning mer liknade en sjua, och sen hade man så fruktansvärt ont i fötterna att det fick räcka för den gången. Och det året.

 

Därför anser jag mig veta exakt och precis hur hockeyspelare ska agera. Och gör de inte som jag tycker, då får de en skopa ovett. Men bara hemma i fåtöljen. Såpass självinsikt har jag. Men det har inte alla. Många har i stället twitter och facebook.

 

Nu ska jag ägna mig åt skidåkning. Tour de ski. Och sen alpint. Där ligger jag lite lågt. Minns fortfarande väldigt tydligt Klutmarksbacken på Medleskolans låneskidor i femman. De brann bra till valborgs sen.