Det ser inte ljust ut . . . .

 
Beatles sjöng om att följa solen. I´ll follow the Sun.
Om jag skulle göra det, skulle det för närvarande betyda att jag stiger upp vid halv åtta på morgonen och går och lägger mig kvart över tre på eftermiddagen. Jag har inte lust med någondera.
 
Tidningsbudet kör omkring med något fordon som lär larma väldigt högt när det backar. Fast det tror jag inte på. Jag tror att det jädrans fordonet skriker utöver sig så fort det tvingas röra på sig. Alltså, om man kör längs en gata med villor, där var och en har postlåda vid vägen, hur många gånger tvingas man då backa? Just det! Ingen gång. Men det tjuter så gott som hela tiden och jag vaknar naturligtvis. Att fönstret till sovrummet står på glänt är en nödvändighet när det råder plusgrader ute nattetid och en självklarhet när det råder minusgrader också. Då hör man ljud utifrån mycket tydligare. Även vid tretiden på natten.
 
På sommaren kan jag vakna vid samma tid på natten och le med hela ansiktet. Då är det pippifåglarna som sjunger och väcker mig. Ibland också morgonsolen, om jag har glömt att täcka för fönstret. Det gör jag så gärna! Glömmer, alltså. I tid och otid. Det uttrycket måste ju förresten en norrlänning ha kommit på. Otid. Det är ju ett kanonord, faktiskt.
- Kom du i tid?
- Nä, i otid.
I stället för att börja förklara med ord som förseningar, barn som trilskades, trafikkaos, spillde på blusen och allt vad man nu måste involvera i svaret, kan man bara konstera att man kom i otid. Yes!
 
Det är mörkt när tidningsbudet tjuter omkring. Det är mörkt när mannen åker till jobbet. Det är mörkt när barnbarnen kommer hem från skolan. Det är tokmörkt när mannen kommer hem från jobbet. Däremellan kan det vara lite omörkt.
 
När vänder det??? Jag vill ha sol! Jag vill ha ljust! Jag vill ha vår! Jag vill att det ska vara den nionde mars.
 
 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0