Grattis far-san! Eller . . .

 
I dag är det Fars dag. Eller en farsdag, om man så vill. Men för mig är varje dag Farsans dag.
Japanerna lägger till ändelsen -san för att betyga sin heder och starka vänskap till den andra personen. Så egentligen borde jag säga Thuresan till min pappa men farsan låter mer familjärt, tycker jag,
 
Jag behöver ingen speciell dag för att minnas min far. Han låter mig inte glömma. Vem annars är det som slänger ner saker på golvet på nätterna och skrämmer slag på mig? Det är så typiskt hans humor. Han älskade att skrämmas. Mor-san står bakom honom och fnissar men kan inte låta bli att säga: Nä men, låt henne vara nu, hon behöver sova, hon har ju ont i sin kropp.
- Inte sån värk som jag hade, säger han, och jag fick då aldrig sova.
- Men visst fick du väl det, säger hon milt, vi såg ju till att vara så tysta.
- Ja, du ja, kanske, svarar han, men Maud (han vägrar stava mitt namn med -e på slutet) hon kunde aldrig vara tyst! Sjöng hon inte så spelade hon radio högt eller så körde hon kakdeg i köttkvarnen. Inte fick jag en blund i ögonen.
- Men du vet ju hur lättskrämd hon är och hon får ju sån hjärtklappning när hon blir rädd, försöker mor-san.
Nu ler han stort.
- Ja, jädrar vad hon sprang uppför källartrappan så att inte den blodiga handen skulle gripa tag i henne, minns han och ser mycket nöjd ut.
- Och så rädd hon blev när du smög upp bakom henne och tvärblåste ditt "tscjiii" i hennes öra . . .
- Ja, tänk att hon aldrig lärde sig . . .
 
Om jag har en konstgjord liten fågel, gjord av fjädrar, som inte väger mer än ett halvt gram, upphängd på dörren, fastsatt med dubbla häftmassor, hur kan den, för det första, ramla ner på golvet och, för det andra, med en duns och en smäll som om den vore ett plåtfat, modell större? Dessutom faller den ned på en matta, vilket ytterligare borde dra ned ljudnivån. Men inte! Den skramlar och dunsar så jag hoppar rätt upp och får, naturligtvis, hjärtklappning som inte lugnar ner sig förrän det gått åtskilliga minuter. Svaret är: Den får hjälp. Och jag vet av vem.
 
Att fira dig i dag låter sig inte göras. Men jag firar minnet av dig med att tända ett ljus. Och, vet du vad, far-san, jag älskar dig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0