Blir brasan utbränd?

 
I dag är det Valborgsmässoafton. Men Mariana har namnsdag. Hur det än är så är det den sista april i dag. Och kungen fyller 70 år. Men jag har inte tid att fira honom. Dessutom misstänker jag att de ska tokas och smälla av kanonskott till hans ära och är det nåt jag inte klarar av, är det smällar.
 
Allt från champagnekorkar och ballonger som pangar till ett rejält åskväder, skrämmer mig. Därför har jag i alla år bävat inför sista april. Och näst sista. Häxpipor och dynamitgubbar brukar sällan vänta tills tiden är inne, utan måste ut på provtur någon dag innan. Jag hatar dem!
 
Men - nu behöver jag inte längre stålsätta mig och bli till ett under av vaksamhet. I Forsbacka råder nämligen lugnet. Och det är där vi firar vårens ankomst numera. Ibland vid en jättestor brasa som kräver passning till långt inpå nästa dag, ibland vid en liten som kanske blåser iväg vid första vindpust och lägger sig tillrätta på ett glatt flyende litet isflak.
 
Elden, ifall nu någon får fjutt på den, finns alltid på samma plats, alldeles intill älven, med en vidunderlig utsikt mot ..... något väderstreck. Men älven flyter i alla fall så småningom förbi vår stuga, som ligger ett antal kilometer österut, efter att ha gjort några svängar i andra riktningar. Älven alltså. Stugan svänger enbart när det är jordbävning.
 
Det är det där med storleken. Den har en viss betydelse. För den som tänder.
Det är nämligen den personen som har ansvaret för elden tills brasan brunnit ut. Blivit utbränd. Det kan bli en lång natt, följd av en lång dag, om det vill sig illa. Därför brukar man dra sig för att vara upphovet till att det börjar brinna. Jag har självklart diskvalificerat mig själv som tändare. Dels för att jag brukar vilja gå och lägga mig och sova nån gång, dels för att jag aldrig kan vara säker på vad som göms i majbrasan. Den sista april.
 
Det kan ju smälla. Givetvis av misstag men även misstag skrämmer mig till vanvett, ifall de smäller högre än popcorn.
 
Nej, tacka vet jag midsommar! Visserligen har jag hört att det är många som smäller av den helgen men jag har hittills inte hört någon som smäller av så högt att det blir till en ljudbang i mina öron.
 
Så, för alla hundars och andra djurs skull, för min och alla andra trolls skull, för allas skull som har känsliga öron, hoppas jag att ett litet lämpligt sprakande från en alldeles lagom stor eld ska sprida glädje och vårkänslor hos alla. Och glöm föralldel inte att gratulera Mariana i dag och Valborg i morron, då det inte är Maj!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0