saltatochkryddat

 

Vissa nätter är värre än andra. Vissa nätter händer det förskräckliga saker.

 

Det må väl vara att jag först var utsatt för en stalker, som från att ha varit charmig och omtänksam, blev mer och mer hotfull och kontrollerande. Jag tänkte till slut att "måtte någon döda honom" och blev helt förskräckt över vad jag tänkte. Men känslan av att hela tiden vara bevakad av en sjuk och svartsjuk person, gjorde mig så livrädd att jag inte längre kunde tänka sunt.

 

Det må väl också vara att jag kom in i ett hus där det visade sig finnas ett hundratal totalt galna och vansinniga katter. När jag la mig ner på golvet och sträckte in armen under ett stort skåp för att rädda ett garnnystan, som slitit sig, blev jag brutalt attackerad av en jättelik svart katt, vars gap såg ut som en hajs.

 

Allt det där kunde väl förklaras med att jag hade haft två ovanligt starka och hemska drömmar OM INTE, jag säger en gång till, OM INTE jag, i morse när jag duschade, kände hur det sved till på armen och när jag tittade efter såg långa, röda klösmärken på densamma!

 

Nu vet jag inte vad jag ska tro. Om någon vitsig typ skulle få för sig att tipsa om att arga katter får rivet skinn så gäller det inte mig. Jag är inte arg. Det händer bara någon enstaka gång så det är försumbart. Dessutom drabbar det inte någon, eftersom min ilska oftast riktas mot förslappningen av det svenska språket och det är ju inte direkt en motståndare man boxar på. Eller skäller ut. Liksom.

 

Nej, mina klösmärken får nog förbli en olöst gåta. Min sängkompis har alltid kortklippta naglar så han kan inte vara skyldig. Visserligen väckte han mig i natt och sa: See you tomorrow, men det var inte direkt med hotfullt röstläge. Inte var han vaken heller.

 

Jag lever i skräck. Det kanske blir bättre när slutspelet i hockey är över.