Jag är som vårsolen!

 
Jovisst, är jag som vårsolen. Det vill säga; jag ligger lågt.
Vilket inte är så lyckat för då ser jag allt damm på golvet och under möbler. För det finns där! I massor.
Dammsugaren har inte en chans där den åker omkring och sprider liljekonvaljdoft, i tron att den kan luras så att jag upplever att det är rent och fräscht. Om jag då, sekunden efter, tappar någonting som rullar iväg och hamnar under soffan, då uppenbarar sig bedrägeriet. Dammsugaren har inte gjort sitt jobb! Den har möjligen fått med sig de allra lättaste tussarna men själva det cementerade grundlagret ligger stabilt kvar.
 
Där kan man även hitta granbarr, vilket borde vara omöjligt eftersom vi har en plastgran (vilket vansinnigt fult ord). Vid närmare undersökning under lupp och mikroskop kan man konstatera att det verkligen rör sig om äkta naturgransbarr. Vi har bott här i drygt fyra år. Hyresgästen före oss bodde här i två år och hade aldrig ens in den minsta lilla grankvist. Ej heller såg hon på sportsändningar, ledda av Lasse Grankvist.
(Ursäkta, men jag blir så där när jag är irriterad.)
 
Borde inte då irritationen rikta sig mot mig själv i stället för mot dammsugaren, som får både nya påsar och filter när den behöver? Har jag hört talas om logik?
 
Vi köpte dammsugaren i ett anfall av storhetsvansinne. En topprodukt, tillika Sveriges mest tystgående. Då vill jag nog inte veta hur de andra låter.
Mannen i huset hör inte brandvarnaren när han duschar. Att den tjuter med sitt skärande, gallskrikande ljud, beror då oftast på att jag står vid spisen. Fläkten är fasingen inte bra den heller. Men dammsugarbrummandet hör han i duschen. Sveriges tystaste.
 
Nej, jag är ingen anhängare av vårsolen, som alla romantiker yrar om. Inte inomhus i alla fall. Ute är det en helt annan sak. Då kan jag vända mitt bleka, vintertrötta ansikte upp mot solen och le så där lyckligt som bara jag kan en vårvinterdag med gnistrande snö. I meterhöga täcken, som aldrig kommer att töa bort och OM de gör så, kommer det att ligga sjöar av smältvatten överallt där mygglarverna kan kläckas.
 
Förresten så ställde jag in en störtloppstävling härom dagen. Solen sken genom det gardinlösa fönstret och det var absolut omöjligt att se några åkare. Kommentatorn påstod att det var snöstorm men jag vet nog. Det var damm!  Som inte gick att torka bort med specialmedlet och specialtrasan för känsliga TV-rutor. Dammkornen bara yrde omkring och sögs snabbt tillbaka till TV-n, som sprakade av glädje.
 
Nä, jag skulle nog passa bäst i en igloo. Eskimåd, som jag är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0