Otippat skrattanfall

 
Den har nog gjort sitt nu. Men den har hängt med sedan 1973.
Först tjänstgjorde den som måttstock för välling till bäbisen Jannike Andersson. Hur den sen slutligen kom att hamna i mina tvättmedelspaket som doseringshjälp, har jag ingen aning om. Och inte har jag reflekterat över det heller, förrän nu, när skaftet, av ålderdomssvaghet, gick av.
 
Så - tack för lånet, Jannike Tofält, så här en 43 år senare! Om du vill ha tillbaka den, är det bara att du hör av dig. Då skickar jag den i ett vadderat kuvert. Men jag garanterar inte hållbarheten.
 
Annars har väl veckan bestått av en massa förfasanden. Mona Sahlin. Jimmie Åkessons svärmor. Åsa Romson. Panamapengar. Ja, listan kan göras lång men en av grejerna som upprörde, inte bara mig, var Kinas bud till Zlatan som påstods uppgå till 770 miljoner svenska kronor. Då blev Alfred, fotbollskillen och Zlatandiggaren, mäkta irriterad:
 
- Det är ingen fotbollsspelare värd! Om det finns så mycket pengar att betala en fotbollsspelare för, då borde man skicka dom pengarna till barn som svälter i stället!
Man blir rörd. Och tacksam.
 
Ändå var det just Zlatan som orsakade det otippade skrattet hos mig. Rubrikerna i dag: Jag kom som en kung - lämnar som en legend.
Han har ju humor, killen! Och jag som alltid har trott att han bara har varit stöddig. Heja Zlatan! Och tack för skrattet, det rensade ut en massa gammal luft från lungorna.
 
Okej, nu är det dags. Flytten till stugan närmar sig med stormsteg och dit följer inte Bloggen med. Den stannar i stan och samlar kraft. Så till dig, som haft tålamod med Bloggen och mig, vill jag bara säga:
Tack för att du finns! Och för att du ibland hör av dig. Det betyder så mycket för mitt välbefinnande.
 
Ha en riktigt, riktigt skön sommar. Vi ses på Facebook och Instagram, om du vill. Annars ses vi till hösten. Men dit är det lååååångt.
Pussåkram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0