Då är då och nu är nu

 
Kallt och vitt - då: Ett glas Cava, att längta efter i den 30-gradiga spanska värmen.
Kallt och vitt - nu: Snö. Som jag aldrig längtar efter.
 
Det skiljer drygt två veckor på innebörden i "kallt och vitt". Två helt skilda liv. Och, konstigt nog, är det ändå här jag vill bo. Och jag vet varför.
 
Inte är det på grund av snö och vinter. Inte heller på grund av horder av mygg på sommaren. Och inte på grund av kyla som sätter min värkande kropp i brand.
 
Nej, det är tack vare alla de ingredienser, som tillsammans, för mig, bildar Trygghet. Familjen, vännerna, skogen, luften, dofterna, maten, TV-programmen, hockeyn . . .
 
Om jag, av någon anledning, som för mig innebar risk för mitt liv, skulle tvingas fly och lämna allt det där, all min trygghet, då skulle jag gå sönder.
Men om jag, frivilligt, åker till ett ställe som ger mig avkoppling, välsignad värme, lata dagar, kall dryck och möten med förtjusande människor, då är det så klart en annan sak. Då är det min fria vilja om och när jag vill åka tillbaka hem. En trygghet. Det fattar väl alla. Eller?
 
Trygghet håller på att vara en bristvara. Vi har inte ens så mycket att vi kan dela med oss av den. Inte ens till den kommande generationen. Barn och ungdomar är vilsna. Nysvenskar ses med misstänksamhet. Politiker med förakt. Äldre, som bor ensamma är otrygga. Äldre, som bor på äldreboenden, är otrygga. Sjuka törs inte vara sjuka. Tjejer vågar inte gå ut ensamma.
 
Jag vet egentligen inte vad jag svamlar om och hur jag ska ta mig ur det men det här med att barn skjuter ihjäl barn i så kallade gängkrig, skrämmer mig så in i vassen. Och det är inte längre i USA det händer. Det är här. I Sverige.
Då är det skönt att kunna krympa världen till en fåtölj med en gosig filt över sig, titta ut och se och förstå att ute är det vitt och kallt men här inne, hos mig, hos oss, är det varmt och tryggt. Och baske mig om det inte är myggfritt ute också!
 
Här, i fåtöljen, är jag tuff! Här är inte Viasat vatten värt, som har lagt beslag på så gott som all fotboll. Och de får de veta!
Här, i fåtöljen, rättar jag stavfel hos media med hög röst.
Här, i fåtöljen, är jag långt från allt elände och all ondska.
Här, i fåtöljen, bestämmer jag!
Här, i fåtöljen, är jag trygg.
 
Alla borde verkligen få ha en egen fåtölj.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0