saltatochkryddat

 

Bättre förekomma än förekommas, brukar det heta. Så nu förekommer jag:

 

Det fatala hände i torsdags.

Efter flera års försök, lyckades vi, t-r-e personer, få till en träff! Det kan ibland vara svårare än att få till ett toppmöte bestående av alla världens nationers ledare. Tro mig. Därför var jag extra taggad och kände mig full av förväntan när Lilian och jag för första gången skulle få se Sussis "stuga" och äta middag där.

 

En inflyttningspresent är väl aldrig fel, även om hon har bott där några år, och jag tog på mig att fixa den. Inte svårt alls, eftersom vi känner hennes svagheter. En flaska rött och en säck Polly. Lätt som en plätt.

Sussi blev glad men inte särskilt förvånad. Men det blev jag!

 

När hon plockade upp flaskan med rött i ur den eleganta påsen, såg jag, efter några sekunder, mitt gigantiska misstag! Flaskan var bara halvfull! Ja, eller lite drygt.

Medan jag krympte till en våtfläck på golvet, började de andra två skratta nånting så hejdlöst. Varför? Det var ju inte det minsta roligt. Förr brukade vi ha samma humor men definitivt inte nu. Om jag hade kunnat, hade jag huggit flaskan och sprungit hem med den. För det var där den stod. Den andra. Den hon skulle ha haft. Hur pinsamt kan det bli?

 

Det som fattades i Sussis extravaganta flaska, fanns i en köttgryta som jag hade gjort. Jag skämdes så jag blev spyfärdig. Det enda positiva var att Lilian och Sussi hade trevligt hela kvällen. Åtminstone av deras återkommande skratt att döma.

 

Lite plåster på såren, fick jag ändå dagen efter, när Lilian messade och försökte trösta mig med, citat "Tack Maude för att du alltid bjuder dig själv". Slut citat. Nej, Lilian, det var Sussi som bjöd mig. Det gör hon kanske inte igen.