saltatochkryddat

Jo, vi är jättemånga. Snäckor?

Haha, ja, det finns det säkert men vad bilden ovan är tänkt att illustrera är hur man kan må. Om man har fibromyalgi.

 

Förra torsdagen blev jag less. Jag blev så in i vassen less på mig själv att jag var på väg att flyga i taket. Eftersom jag inte gillar att flyga, tog jag reson och insåg att jag behövde omväxling. Alltså, på med representabla kläder och varma vinterskor. Det var ju 70-procentsrea på stan! Och en promenad i friska luften gör gott. Så tänkte jag.

 

Redan på första affären kände jag att det inte skulle bli lyckat. Mina försök att "bläddra" bland galgar på reaställen, satte igång en jävulskt brännande smärta i axlar och armar. Vem orkar då bry sig om annat än att komma hem fortast möjligt?

Som tur var kunde mannen i mitt liv hämta mig.

Innan kvällen var jag som en snäcka. Sluten och orörlig. Och som ett brev på posten (tja, kanske inte längre..) kom ett sjujädrans snöoväder med temperaturer som hoppade upp och ner som vansinniga.

 

Nu skriver jag inte det här för att någon ska tycka synd om mig, utan för att kanske få förståelse för en sjukdom som inte direkt har hög status, om man får uttrycka sig så. De flesta av oss ser rätt friska ut, vilket är ett handikapp i sig. Länge, länge blev vi inte trodda. Vi var lata. Inbillningssjuka. Gnällkärringar. Ja, så till den milda grad kärringar att någon, jag vet inte vem men om jag visste skulle jag be till högre makter att denne någon drabbades av samma sjukdom, alltså, någon döpte "sjukdomen" till SVBK, som på ren svenska betyder "sveda-bränn-kärring-sjuka".

 

Men se på tusan! Nu drabbas även män av samma sjukdom! Riktiga kärringar till karlar. Eller?

 

Självklart inte. Och nu finns dessutom forskning, litteratur och läkare som blir specialister inom fibromyalgi.

Ni får gärna prata med oss, vi är experter på sjukdomen. Jag, till exempel, blir väldigt dålig av väderomslag, lågtryck, kyla och att hänga tvätt. Hänga tvätt? Ja! All statisk belastning och repetitiva rörelser framkallar smärta och feberkänsla. En kärvänlig "boxning" på armen kan få det att svartna för ögonen på mig. Av smärta. Som sakta, sakta klingar av.

Värme och kärlek får mig att må mycket bättre. Därför är det inte synd om mig. Jag lever med kramar, omtänksamhet, kärlek och vänskap. Och folk som tror på mig. Vilket betyder mycket. Väldigt, väldigt mycket.

 

Så nästa gång du fnyser åt en bortskämd kvinna, vars man dammsuger, hänger tvätt, bär matkassar, putsar fönster med mera, kan du, om du kan, tänka att han, visst, verkligen är duktig men att hon kanske är minst lika duktig som låter honom göra det, för det mår de båda två så mycket bättre av. Och mår man bra, kan man dela med sig av kärlek. Tänk på det!

 

Och du, medsyster och medbroder, vet att det så kallade Lutherska arvet, som i Sverige anses stå för pliktuppfyllelse, trohet mot överheten, ett ständigt manande samvete och allmän glädjelöshet, anses, i många andra länder, vara helt fel. I stället framhäver de det generösa, levnadsglada, sensuella och toleranta draget hos reformatorn.

 

Jag undrar om inte det synsättet skulle kunna bli en del i att lösa gåtan fibromyalgi.