saltatochkryddat

Ja, vad?? 

Jag har satt nånting här och jag trodde jag visste vad . Icket så. Upp kom nåt som inte alls liknade det jag trodde jag hade satt. Liknar just ingenting.

Så jag gömde hinken väldigt noga i går när två blomsterflickor kom på besök. Att jag nu offentliggör den, beror på att det geografiska avståndet till de båda, gör att mina öron klarar av deras skratt utan att det börjar ringa ihärdigt och smärtsamt i hörselgångarna.

Syster Gun gav mig rådet: plantera den gärna i skymundan. Ovanligt. De flesta ska ju planteras antingen i sol eller i skugga. Inte den här tydligen.

Sen bytte hon snabbt samtalsämne och sa att hon hade sett på morron-TV att det skulle bli åska i mina krokar. Ha! Sa jag och refererade till en klarblå himmel och stekande sol.

När jag för en stund sen och högst temporärt bytte utsiktsplats såg jag något annat. Stora, mörka bumlingar till moln. Nu är jag tillbaka vid den röda hinken på balkongen och tittar rakt söderut. Inte ett moln. Solen gassar så jag börjar känna en doft som påminner om stekt fläsk. Några åskmoln finns inte. Åtminstone inte förrän mannen kommer hem och kan skydda mig. Snart ska jag hämta min lilla kanonkula till bil. OM den inte skulle klara besiktningen, får den ändå stå parkerad vid stugan hela sommaren som en säkerhetsåtgärd ifall det blir blixt och dunder.

Då får den stå lite i skymundan bredvid den röda hinken och den då prunkande blomman som jag, förmodligen, är ensam om.