Rock på glatt underlag

Det går så bra.
Visserligen ligger solen lågt, vilket är detsamma som rakt i mina ögon, och bilrutorna är igenimmade men jag känner mig trygg både med bilen och vägen. I radion spelas Älska mig för den jag är med Ainbusk och jag nynnar med. Jag är ju ensam i bilen. Sjunger fel text men generas inte. Tonerna håller sig inte på plats men vad gör det? Musik är som bäst i bilen - ändå.
 
Balladen tar slut och en rondell syns längre bort. DÅ får radion för sig att spela ´55 Ford med Refreshments! I underkylt regn! Rondellen närmar sig med raketfart, inte så konstigt med tanke på att jag kör en Formel 1-bil, accompanjerad av en rocklåt med stuns. Men det var det där med våta körbanor och underkylt regn. Det skär sig. Jag rockar och bilen börjar jazza. Tjohoo!
 
Hur det gick? Klart det gick bra. Men hädanefter ska jag noga kolla om snöflingan på instrumentpanelen är gul eller röd innan jag kör igång musiken. Röd, då blir det lugna favoriter. Gul, då bär det iväg! Men kanske inte Refreshments. Det får nog räcka med Elvis. Jag sparar Rockabillyn till barmarken.
 
Nu har vi dimma och en plusgrad. Det blev aldrig ljust på hela dagen. Hur tråkigt som helst. Men - jag har ju fått en leverans från Bokus! Mannen jobbar helg så . . . Torsk och spenat, here I come! Satsumas, godis och en sprillans ny deckare. I morron Vinterstudion. Vem är jag att klaga? Det är ett perfekt tycka-synd-om-sig-själv-väder och söka tröst uppkrupen i soffan, slå upp första sidan i boken och försöka låta bli att le upp till öronen i all min bedrövelse. Jag kanske tänder ett ljus också och värmer en liten glögg. Vi får se, det beror på hur vansinnigt synd om mig det blir. Är det bara halvsynd om mig, blir det kaffe och pepparkaka. Det är inte så gott.
Jag har nästan slutat tycka om kaffe, varför vet jag inte men jag njuter fortfarande av doften så av ren snålhet dricker jag kaffet jag bryggt. Det vore slöseri att brygga bara för doften så jag plågar i mig drycken och blir inte ens piggare. Av pepparkakan blir jag dock snällare. Därför tar jag två.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0