För mig återstår flera val

 
Kloka ord, va? Och helt mot originalet. Vilket är rätt, det gamla eller det nya?
 
Jag fick ovanstående tavla av min dotter en dag, bara så där. Nu tittar jag på den flera gånger om dagen och försöker leva efter det mottot men . . .
 
Läget är så här: Min bok håller på att utvecklas till en realitet. Vilket föder en massa frågor och ställningstaganden i mitt huvud. Vilket i sin tur minimerar min förmåga till att tänka på andra saker. Vilket gör min tillvaro smått kaotisk.
Typsnitt? Anfanger? Indrag? Omslag? Antal ex? Pris vid försäljning? Total kostnad? Marknadsföring? ISBN-nummer? Hur många sidor? Och - viktigast av allt - vad duger att publicera?
 
Och du trodde kanske att riksdagsvalet var svårt?
 
Men mitt i alltihop ringde min före detta granne, 82-åringen, och sa de förlösande orden:
- Nej, vet du vad, Maude, det går åt helsicke med min iPad nu när jag inte har dig att fråga. Jag sa högt för mig själv: Nu slår jag ihjäl den här jädra paddan!
 
När det finns en som har den uppfattningen om mig, att jag skulle vara någon sorts dataexpert, då kan jag ju lura vem som helst. Kanske till och med till att köpa en bok som jag har skrivit . . .
 
Hon berättade också att hon en dag "hade träffat två yngre damer i hissen", där hon nu bor. Naturligtvis hade hon bjudit in dem på kaffe och de var så jättetrevliga. Den ena hade bott i huset så länge att hennes nya granne var tvungen att fråga om hennes ålder. "Och vet du vad, Maude, hon är nittiotre år!!"
Jag skrattade och frågade om den andra yngre damens ålder. "Jamen, hon är lika gammal hon" svarade hon, mäkta imponerad.
- Men du, fortsatte hon, i samma tempo, såg du att Jimmie gjorde mål efter bara sju sekunder där borta i Ryssland? I första matchen!
 
Hur mycket tror du att jag saknar denna unga dam på 82 år?
Hon har ramlat också. Två gånger. En gång när hon putsade fönster och en gång när en gardinstång hängde "lite snett du vet". Jag skällde på henne för att hon trotsade allas order och hon lovade att NU var det slutklättrat. Jag vet nog jag. Med "nu" menade hon en mycket begränsad nutid. Men alltid lurar det någon.
 
I går besökte jag en helt bedårande liten affär ute på landet. S-E Produkter, heter den och det säger ju absolut ingenting. Men om jag någon gång känner ett oändligt ha-begär så är det där. Och visst köpte jag en present till balkongen. Det är den absolut värd.
 
Och du, Sibyl, du vågar!
 
Friskt vågat är hälften vunnet. Eller finns det en ny version på det också? I så fall vill jag veta det först efter boksläppet!

Kommentarer
Postat av: Sibyl

Maude! Du är verkligen en toppentjej som är helt underbar att följa på Din blogg. Ett leende på läpparna och nickar i samförstånd då och då. Jättekramar till dej!

Svar: Tack snälla Sibyl! Men jag undrar om du inte är lite färgad av min storasyster . . . I så fall får du gärna vara det! ;-) Stor kram och tack än en gång för berömmet!
Maude Westerman

2014-09-17 @ 14:37:18
Postat av: Karin

Jag är så glad att sommaren är över, men det är knappast du Maude. Orsaken till att jag är glad är att då får jag följa din blogg igen, den som alltid har uppehåll under sommaren. Bok? Jomenvisst, själklart ser jag framemot den också, så de så. Ja, ja, ja, jag vet att också stavas som jag skrev nyss:-) Kram, kram

2014-09-18 @ 19:24:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0