The Trollers har packat ihop för i år

 
Lite trist är det ju. Mitt favoritband har inga fler spelningar i år. Nu har de flyttat in i boa och får mer tid över för att skriva nya låtar, bland annat. Sångerskan, Vokalisa, har dragit på sig en stämbandsinflammation och det avgjorde saken. Ett par planerade gig fick ställas in men de har lärt sig av Ulf Lundell: En inställd spelning är också en spelning. Faktura lär komma.
 
På den här bilden är inte hela bandet samlat. Det finns en fiolspelare också som går under namnet Gubben i stubben. Han vill ytterst ogärna figurera på bild eller scen.
Det påminner mig om början på 70-talet och när Gemini Five, eller om de hade bytt namn till Tom-Peters då, hade en chaufför som visslade vådligt bra. På deras repertoar fanns en låt med ett visselsolo (vad sjutton hette låten??) men då chauffören var, likt gubben i stubben, en man som inte ville sola sig i berömmelsens strålkastarljus, visslade han i en mikrofon, helt gömd bakom scenen. Nyfikenheten var stor. Vem var han? Varför visade han sig inte?
Men jag visste jag. Tystnadsplikten är inte tidsbegränsad dock, så jag avslöjar inget.
 
Nu var det egentligen höstens intåg jag skulle förfasa mig över. Men den kom ju av sig. Släppte in sommaren igen och inget blev sig likt. Vi blev som tafatta. Upptäckte det fantastiska i att sitta vid stugan och lyssna till lönnens löv som singlade mot marken. Jo, faktiskt, så tyst är det vissa dagar. Lönnlöven väsnas nåt gruvligt på sin färd. Det sprakar och prasslar om dem och det låter som - en hälsning från våren. Om man så vill.
 
Tänk att kunna ha tid och ro till att sitta och se löv som faller. Vilken gåva.
 
Getingarna har varken tid eller ro att stanna upp. De är alldeles för många och alldeles för energiska för min smak. Så verkar de ha fått för sig att jag är någon sorts blomma också. De vill gärna landa på mitt huvud. Jag har försökt tala om för dem att det vankas sirap i en glasburk som det är lätt att ta sig in i men svårt att ta sig ur, speciellt när man fått sirap på fötterna, men de verkar ändå föredra mitt huvud. Ett jädrans otyg det där.
 
Nej, nu ska här jobbas! Jag har en förläggare, en redigerare och en illustratör som väntar. Eller bävar . . .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0