Slutsaltat och slutkryddat
Även om det är en mulen dag, lyser solen genom mitt hjärta. Och det är din förtjänst, kära du. Och din, och din och din .... Alla ni som har läst och gillat min blogg.
Men nu är det slutsaltat och slutkryddat. Jo, jag har bestämt mig.
Tänk, från början, för sex år sedan, skrev jag så gott som varje dag. Då hade jag ett jättebehov av att uttrycka mig, vilket fann sin perfekta lösning i bloggandet. Det var så himmelens kul. Men sedan jag gav ut boken Självskrivet - en liten del av livet, har känslan av att jag "måste" skriva, börjat avta. Varför kan jag inte ens förklara för mig själv.
Jag har både börjat och slutat med bok nummer två, Farmor, farsan och förvirringen. Det finns ingenting som är värt en smärtsam värk och stelhet i nacke, axlar och armar och det blir, tyvärr, effekten av att jag sitter vid datorn.
När jag sen fick ta del av ett näthat med ett förtäckt hot av någon anonym, insåg jag att det fanns fler nack(!)delar med att slänga ut sig och sina tankar till allmän beskådan. Det var definitivt inte det som var avgörande men det blev ett uppvaknande. Nu känns det mer lagom med Instagram och Facebook, där bild och text jobbar ihop men inte tar så stor plats. Dessutom trivs jag gott, mycket gott, med att läsa det andra har skrivit. Jag älskar böcker men kan bara läsa pocketar, inbundna böcker blir för tunga för mina armar. Därför har jag inte läst Marianne Cedervalls senaste än. Så jag har mycket att se fram emot. Även om "förlängd väntan tär på hjärtat" och frustrationen kan stampa hål i golvet. Men då säger min kloke make: Var sak har sin tid. Och det har han ju alldeles rätt i. För "så vist är är naturen inrättad", som en annan klok herre brukar säga i tid och otid.
Hörru, tack för allt! Vi ses och hörs. Var sak har sin tid, som han säger. Men han säger också: Å ena sidan och å andra sidan ....
Kramar/Maude
