saltatochkryddat

Så brukar man ju säga inför ett nytt år med blanka sidor i almanackan.

Det var länge sen jag hade anledning att säga så.

När vi byter vår väggalmanacka, Skellefteå AIKs förstås, så har jag oftast redan anteckningar för hela nästkommande år. Nu blir det 2022 och folk fyller år som vanligt, vilket jag skyndar mig och för in för hela året redan den första januari för att vara på den säkra sidan.

Det är steg ett.

Steg två är att titta på almanackan varje dag.

I april i nådens år 2021 hände det sig nämligen att en mycket god vän ringde till mig och när jag svarade, hördes en svag, bedrövad röst som sa: Är du arg på mig?

 VA??!! halvskrek jag, eftersom jag aldrig har varit arg på henne sedan en morgon år 1969 då hon med mycket pigg röst kom in i mitt rum och väckte mig med ett hurtigt: Måd, får jag låna dina Carmen curlers?

Är det någon som minns vad Carmen curlers var? En sorts fruktansvärt hemska, hårda hårrullar som värmdes upp med el och sattes fast på skallen med långa pinnar (klykor) som kunde orsaka hjärnskador om man stack fel och lite vårdslöst.

Eftersom dåligt morgonhumör var mitt signum och det främst utlöstes av en pigg röst, sa jag självklart "NEJ" med en sådan auktoritet att hon inte har glömt det än.

Därav den plågade rösten i telefon femtiotvå år senare.

Men nu är jag inte längre den vresiga, blodtörstiga människa jag en gång var så därför blev jag både förvånad och förskräckt över frågan. "Men vad?? Varför säger du så? Det vet du väl att jag inte är", stammade jag chockad fram.

"Måd, JAG HAR FYLLT ÅR!!"

Och jag hade inte ringt . . .

Nu räcker det ju inte med att jag skriver upp födelsedagar i almanackan, jag måste titta på den varje dag också! Tydligen. Inte bara för att kolla om någon fyller år och bör uppmärksammas, utan även andra viktiga saker som jag kan ha skrivit upp. Till mitt försvar måste jag säga att jag alltid gör det men att blicken kan fastna på bilder av Jocke Lindström, Oscar Möller, Gurra, Hugg eller nån av de andra i laget och jag börjar snacka taktik och Norrans betygsättning med dem och helt glömmer att kolla om jag har någon läkartid, frissabokning eller en "Obs! Sista betalningsdag" inskriven.

Än så länge har jag bara en anteckning i 2022:s väggalmanacka. Sjätte april. Yvonne.

Resten är oskrivna blad.

Hoppas att ni, fantastiskt uthålliga bloggläsare, får ett underbart år 2022. Dag för dag. Blad för blad.

Nyårskram från mig 🤗

Okej, lite stressade blev vi väl när hyresvärden meddelade att tvättmaskinens lucklås hade gått sönder och att det högst förmodligen, eventuellt  skulle kunna bli lagat på onsdag. Två dagar före julafton!

Men så besinnade vi oss. Vi kan tvätta på torsdag kväll. Nånting ska man ju göra på uppesittarkvällen, i stället för Bingolotto.

Vi känner oss så ostressade inför julen, det har liksom blivit en vana att inte planera så mycket innan Folkhälsomyndigheten har sagt sitt. Fort var’e gjort att det kommer nya direktiv. Nu har, till exempel, SJ ställt in en massa tåg. Vilken tur att vi inte hade planerat att åka bort. Med tåg.

Vilken himla tur att vi har alla barn och barnbarn på hemmaplan. Blir det restriktioner så kan vi träffas utomhus en stund. Är det ok att umgås inomhus så gör vi det med stor glädje. Vi kan fika litegrann. Vi kan äta litegrann. Och vi kan definitivt få ge barnbarnen julklappar.

Det där är ju en sak för sig. Eftersom vi vägrar att slå in pengar i paket och då det i princip är allt de  äldsta önskar, får de ta konsekvenserna.

De två yngsta, tre och tio år, har önskelistor långa, treåringens är skrivna av föräldrarna medan tioåringen skriver de underbaraste listor med allt mellan himmel och jord.

De övriga fyra får vara nervösa. Men de har lärt sig nu att vi ger dem sånt som vi tycker att de ska tycka är roligt att få. Det är bara en enda sak de kan vara säkra på; vi slår in kärlek i julpapper.

På tal om kärlek. Vi fick ett väldigt ovanligt inbjudningskort till nyårsfirande: En apelsin full med nejlikakryddor omsluten av ett rött sidenband med vidhängande kort som sa att vi var välkomna på nyårsafton vid 18-tiden, gärna iförda tiara och kravatt.

De där figurerna är bland de roligaste vi vet. Vad vi däremot inte vet är om de menar allvar eller inte. En gång, när hela gänget var bjudna till deras sommarstuga, med ett fantastiskt läge några decimeter från havet (jo, faktiskt), då skulle vi alla ha flytvästar på oss eftersom vi skulle inta välkomstdrinken i värdparets båt. Så där satt vi, tio personer, tätt ihop, med flytvästar på i båten - som stod på land! Det var heller aldrig meningen att vi skulle ut på vattnet, vilket vi självklart hade trott. Gissa om vi skrattade och gissa om värdparet skrattade mest 😂😂💞

Men för att återgå till julen. Den 21 december 1997 somnade pappa in oväntat. Den 13 december 2005 lämnade mamma oss efter en tids sjukdom. De två jularna minns jag inte. De fanns och finns inte. För det är ju så det heter att "fira jul". Det gjorde vi inte då. Vi genomled julen.

Sedan fick vi order från "ovan där": minns med glädje och fira med glädje. Och lydiga döttrar som vi var och är började vi göra som de ville.

Skratt är ju ändå det härligaste ljud som finns. Det är det man mest minns.

Om våra tonåringar öppnar ett julpaket och säger "Tack", blir vi inte alls lika nöjda som om de förebrående säger: Men mormor (farmor)!! och börjar skratta. 

De skäller aldrig på Staffan. Jag undrar varför . . . 

🥰

Vi älskar Skellefteå AIK!

Staffan älskar falukorv.

Jag älskar 60- och 70-talsmusik.

Älska är ett starkt och ofta använt ord i alla möjliga, och omöjliga, sammanhang, vilket självklart har urlakat och försvagat betydelsen, som egentligen är att vara kär i någon.

Givetvis är vi inte kära i AIK, falukorv och musik från "förr" men samtliga framkallar starka känslor.

Av olika anledningar kan vi inte gå så ofta på AIK;s hemmamatcher men vi gör allt i vår makt här hemma för att hjälpa vårt lag att vinna.

Ett av Lowimas AIK-ljus ska vara tänt under hela matchen.

Vi klär oss i AIK-tröjor och virar tjocka AIK-halsdukar runt halsen (och svettas!!) varje match.

Förutom det har vi vissa ritualer inför varje period, som varierar för första, andra och tredje perioden.

Och så vrålar vi så högljutt vid varje AIK-mål att grannen vägg i vägg ber att få jobba kvällsskift varje gång det är hockey. Tror vi. Hans bil försvinner i alla fall i flera timmar.

Man gör allt man kan för dem man "älskar" men om uppoffringen för ett hockeylag skulle jämföras med, exempelvis, en eventuell donation av ett organ till barn eller barnbarn, då skulle skillnaden bli brutal. Förstås.

Tankens kraft är stor. Tröj-, halsduks-, amuletts- och andra ritualers kraft är rent av gigantisk. Det förstår vi varje gång Skellefteå AIK vinner. Och känner ansvaret att fortsätta.

Alla känner väl till ordspråket "Tron kan försätta berg". Eller?

Nej, det är inte lillkillen som sitter i snön som säger det. Han är i sitt rätta element och har ju dessutom en kula med AIK-mössa bredvid sig. Sånt värmer.

Det är, surprise!, jag själv som säger det. Anledningen är att det blir ingen stabilitet i temperaturen omkring mig. Ibland blåser det ute (svinkallt), ibland bakar jag (tokvarmt), någon gång går jag ut (kallt), någon gång hettar jag till (tillfällig kokpunkt).

Det finns ju ett skällsord som heter klimakteriekärringar. De är ömsom kalla, ömsom varma och skäms över svettilen. Det är inte det mina svängningar beror på. De är klimat- och omständighetsstyrda.

Och jag måste faktiskt erkänna att jag gillar dem. I flera år har jag nämligen varit så äckligt nöjd över livet och dess innehåll så jag har inte haft den minsta anledning att skifta i humöret. Jag är fortfarande mycket tillfreds men nu har jag, tack och lov, börjat reta upp mig på saker igen. Det är så härligt livgivande. 

Dagstidningen som sätter fel betyg på Skellefteå AIKs spelare, är en säker tändgnista. Överhetspersoner som tror att de står ovanför lagen, kan göra mig spysjuk. "Mänskliga" varelser som tror att de har rätten att bestämma över andra människors liv och död, gör mig rabiat. Och Trisslotter som inte ger vinst. De, om några, är en säker källa till humörsvängningar.

Du ser, spektrat är vitt.

Som tur var, finns det betydligt fler anledningar till glädje. 90 procent av min vakna tid är jag glad och nöjd. Och varför skulle jag inte vara det. Jag vet nämligen hur det känns att vinna högsta vinsten!! Vaddå, pengar? Äsch, det får andra ha och planera placeringar som ska ge hög avkastning så att den måste planeras för att generera mer pengar som de ändå inte kan ta med sig till nästa "liv".

Nej, högsta vinsten har enbart med människor att göra. Familj, släkt, vänner. Och barnbarn. Om de inte hör till familjekategorin? Nja, de har liksom en alldeles egen kategori, som innefattar glädjefnatt, ömhet, överraskningar, omsorg och oro med ansvarsfrihet och alldeles särskilda band.

Vi har sex stycken tillsammans. Här snackar vi riktig rikedom. Här snackar vi värme. Den biter inte ens snö, kyla och blåst på.

PS. Alfred, tack för sms-et "13 av 10 på köttfärssåsen".

Då må det vara minus 22, snöfall och storm . . .  Jag är varm.