saltatochkryddat

I går var vi, tillsammans med åttaåringen, sjuåringen och lillhunden, i stugan. Eller var vi det? Något som vi trodde skulle bli en lång och hädelselös tid med tråkiga utejobb och ännu tråkigare innejobb för de små, visade sig bli en färd genom olika världar med skrattet som gemensam reskompis.

Det började direkt när Gideon fick klartecken att frigöra Cassi från kopplet. Tjong! Så var hon i skogen och drog en repa i överljudshastighet så blåbärsris och kottar yrde. Pojkarna skrattade förtjust åt hennes tokerier. Sen fick de nycklarna till förråden och plötsligt fanns där saker som vida överträffade TV-spel och Pokemon. Gissa vad?

När jag stod inne och tvättade fönster såg jag först en svart, liten lurvetuss som hade fällt ner svansen och sprang runt huset i raketfart. Efter henne kom en mycket förvånad trehjuling som inte hade en aning om att den hade så höga hastigheter i sig. På trehjulingen satt sjuåringen och baktill sprang åttaåringen och sköt på. De tjöt av skratt när hunden som de jagade, varvade dem trots att de körde med blixtens hastighet. Nästa gång de passerade satt åttaåringen på den lilla trehjulingen och lillebror sprang och puttade på för glatta livet. Tänk om vi hade föreslagit att de skulle ta ut trehjulingen och köra med den! Hur dissade hade vi inte blivit?

Tyvärr började det regna så sällskapet tvingades avbryta leken och komma in. Jag hade väntat mig "vad ska vi gööööra?" med uttråkade röster men icket så. Helt plötsligt byggdes en arena på golvet, varifrån de utgick. Sen ett högkvarter i den övre våningssängen. Efter en stund hörde jag Alfreds röst i hallen:
- Okej, jag är här. Ge mig koordinaten.
- Behövs inte. Jag är på plats.. svarade Gideon från högkvarteret.
- Jamen om jag springer deras väg, blir jag ju sprängd.
- Nej, jag har ett elområde under min rustning. Det är lugnt.

Från trehjuling till koordinater på mindre än en minut. Jag insåg min mormorbegränsning och fortsatte att tvätta fönster. Mannen var ute och eldade kvarlämnade avverkningsprodukter, helt ovetande om den spänning som rådde inomhus. När han kom in för att få sig något till livs, väste jag: Jag behöver koordinater . . . Efter att i ett par sekunder sett på mig med tvivelaktig blick, sa han:
- Men du sa att du behövde en skruvmejsel . . .

Så går det när man är ute och eldar i stället för att befinna sig i utkanten av händelsernas centrum. För här blir till och med fönstertvätt rolig! Och liite orolig när en flugsmällare i helt rätt passande giftgrön färg, görs om till ett lasersvärd. Tänk om det kommer en fluga. Då har jag bara den resterande fyrkanten att slå med. Tur att de inte kom ihåg vår elektriska getingdödare. Vi har också ett elområde i vår rustning. Mot fienden!

Den lilla dockvagnen som gjordes om till ett stridsfordon, lär behöva tid på sig för återhämtning. Aldrig har den kört över en hög tröskel med en så tung passagerare förut. Men tamme sjutton om inte den också såg ut att ha roligt i sin nya, ihopklämda skepnad.

Två mycket nöjda grabbar åkte hem på eftermiddagen med varsin flugsmällare, den bästa present de kunde få. Tänk om vi hade vetat det i julas . . .