Väckning kvart över sex.
Hämtning halv åtta.
På bussen tio i åtta.
Jag trodde att jag skulle vara trött men icke! Vi var fyra stycken shoppingsugna och en pryo som äntrade bussen. Pryon köpte ett tiokort, vilket gjorde allas resor billigare och några kronor ytterligare tillföll shoppingkassan. Jippi! Efter ungefär halva sträckan kom en termos smygande och vi fick smaka på årets "te". Babsi har alltid ryggsäck med sig när vi drar iväg. Hon ser till att vi inte torkar ut under resans gång. I år smakade teet ingefära och lime. Gott.
Väl framme i Umeå, gick vi direkt till närmaste kafé. Där började det.
Vi skröt upp pryon, tackade för att hon förskotterat allas biljetter och betalade vår andel till henne.
"Jamen, så här har vi alltid gjort när vi farit till Luleå men då blev det ju förstås sexbiljetter" . . .
Har du hört talas om "lugnet före stormen"? Självklart har du det, men har du verkligen upplevt det? Det gjorde vi. I tre sekunder medan vi tvärkollade omgivningens reaktioner och sen bröt stormen lös. För resten av dagen.
Vi svepte in som en svärm gräshoppor i närmaste butik, som turligt nog sålde damkonfektion. Alla provade kläder, utom jag, som just då tagit på mig rollen som shoppingcoach. Så där fortsatte det i affär efter affär. Tills vi kände av den sjunkande blodsockernivån och beslöt oss för att äta lunch. Jag tror aldrig att några har skrattat så att tårarna har runnit åt ett pepparkaksrecept förr, men när Majlis beskrev fördelarna med hennes recept, då blev det bara för mycket. Det gick åt servetter för att torka bort den undflyende mascaran, vill jag lova.
Efter lunchen ansåg vi att det var dags att släppa lös pryon och hon visade sig vara fullt kapabel att shoppa på egen hand. Men att ranta runt på stan, hur trevligt det än kan vara, det litar på. När det var två timmar kvar tills bussen skulle gå, hade jag så ont i ryggen att jag på allvar trodde den skulle dela sig i två delar. Att i det läget tänka sig att prova kläder, var absurt. Döm då om min eufori när jag hittade ett par vrålsnygga skinnhandskar!
"Orkar du prova dom?", sa Kerstin, (omtänksamt?), som vid det laget till och med bar på fyra rullar julklappspapper som var i vägen överallt. Ja, jag orkade och de passade! Jag blev lycklig.
Ännu lyckligare blev jag när jag kom hem, det var vitt på marken och när jag låste upp dörren slog en doft av hyacinter mot mig från en nystädad lägenhet. Världens Bästa hade ägnat sin lediga förmiddag till det. Till råga på allt var det jag som fick sjunka ner i fåtöljen och njuta av SAIKs seger mot Modo, medan mannen var på jobbet och slet.
Vilken dag! Vilken lycka. Vilka skratt.
Och du, Lizzan, du hänger väl med i fortsättningen också även om din pryotid är över? Och det är inte bara för att du kan köpa sex . . . förlåt, tiokort. Du är värd fullt pris.
