saltatochkryddat

 

I går kände jag av ytterligheterna i livet. Och, tro mig, det kändes bra.

Först var det begravning. En vän som slutat sitt jordeliv, vilket självkart var tråkigt. Men med tanke på hur hennes sista år varit, kanske det var skönt för henne ändå, vilket jag absolut inte kan veta säkert - bara ana.

Vad jag däremot vet, är att begravningen blev precis som hon ville, det hade hon sett till, och då kändes det bra.

Dessutom "hörde" jag henne säga, med ett skratt i rösten: Du Maude, i dag har jag läppstift på mig. Det var liksom ett internt skämt vi hade och när hon sa det till mig under begravningsakten, då visste jag att hon mådde så gott.

 

Efter det var det bara att byta kläder och ge sig ut på julklappsjakt. Tvära kast men så är ju livet.

Utrustad med listor begav vi oss iväg och trodde det skulle vara tämligen enkelt. Ja, till de tre yngsta alltså, de två bröderna på åtta och tio år, har ju slutat skriva sina initialer på varje sida i leksakskatalogerna och inte får de fram muntligt heller vad de önskar sig. Spel, ja, och pengar men NEJ, säger jag! Inte till jul.

Det blev en del kliande i skallen, suckande och onda ryggar och fötter.

Jag tror ändå att det fixar sig. Bara jag sparar kvittona.

 

När man så kommer hem, får byta till myskläder, duka fram god mat och en kall julöl medan man väntar på hockeymatch mellan oss och Leksand, då känns livet bara för härligt! Lite energitillförsel och man är beredd att ge järnet för att vårat lag ska gå hem med segern. Tänk att en insats hemma i fåtöljen, med en lakritsklubba, kan påverka så mycket. Herremin, vilken hockeyspelare jag är!

 

I dag, luciadagen, har jag undvikit allt vad luciatåg heter men däremot har jag, enligt tradition, träffat tre goda vänner på Sveriges mysigaste fikaställe, Skellefteå museums lanthandel. Vi drack kaffe och skrattade i två timmar, innan det var dags att gå en miniliten shoppingrunda. Men på den rundan finns det grejer! Inga vanliga sådana men tokmysiga saker som det bara inte går att motstå. I dag köpte jag en fågel (Obs, ett samlarobejkt - ingen leksak). Stod det. Men att jag ska leka med den! Det går bara inte att motstå. Så köpte jag en liten snurra också, en sån där som man snurrar igång på bordet eller golvet och ser hur länge den kan hålla sig igång. Jag har redan slagit mitt rekord fyra gånger!

 

Varför jag undviker luciatåg? De gör ont i hjärtat.

Min bästa vän i livet, min mor, gick vidare till en annan värld, för åtta år sedan. Luciasången påminner mig om sorgen och det räcker så gott med saknaden som finns där hela tiden. Men jag tackar henne varje dag för att hon gav mig - Livet. Det där som är fyllt av kontraster som gör att jag känner mig så levande. Och ibland vansinnigt snurrig.