Visst finns det där - ljuset i mörkret

 
För ett antal år sedan hade vi ett gäng. De fyras gäng hette vi inte, mest beroende på att vi var tre. Men jag skrev "Sagan om De Tre" och sparade på en diskett. Jo, så länge sen var det. Var disketten är, har jag ingen aning om och jag hoppas innerligt att den inte går att spåra . . .
 
Vi är fortfarande De Tre men kolla här; kan man tro att det är samma personer? När vi träffades tidigare var det full fart, planeringar, förtroenden, tokerier, ytbehandling, mat och vin. I går träffades vi och jämförde mobiltelefoner, Å lärde oss knyta halsdukar, A berättade om sin tangokurs och jag gjorde flera flaskor mineralvatten. Till maten.
 
Å är en fena på pyssel, hon och hennes vuxna döttrar är de mest kreativa och idérika personer jag vet. A är konstnär, nykär och tränar tre gånger i veckan. Jig då, sa leill-djaita? Tja, det busigaste och mest spännande jag gör, är att prova nya matrecept. So wild and crazy.
 
Vi har gått igenom mycket. Tillsammans. Från triviala bekymmer till det absolut värsta som kan drabba en människa. Vi har blivit en del av varann. Och jag tror att det som alltid har funnits som en sammanhållande länk har, trots allt, varit skrattet. Det är bara till varann vi vågar yppa våra misstag och fadäser, inte för att få empati, utan för att höra det förlösande skrattet som gör en stor, förskräcklig tabbe till underhållning. För hur vi än är, vad vi än gör så tycker vi om varann. Även om de andra två, Å och A, vet att jag ser på dem som försökskaniner när det gäller att prova mina nya maträtter.
 
Vi träffades på Norran, där vi från början jobbade på varsin avdelning. Några år senare blev Å och jag närmaste arbetskompisar och om jag hade stått ut (inte med Å, utan med klimatet) så hade jag också fått njuta av A som närmaste medarbetare. Då hade vi, alla tre, säkert hoppat på Norrans initiativ med "Sober October", en försäkran om att hålla sig helt nykter under hela oktober, som en del av en ökad medvetenhet om sitt alkoholintag. Men DÅ, hade vi säkert larvat oss med, typ:  "Vad kommer när Sober October tar slut? Jo, Hallo viiiin!! Och sen - I don´t remember November".  I dag går vi inte ens med i oktobersatsningen. He lönsch int.
 
I går var Å chaufför. Inte åt A, som kom på cykel direkt från träningen, utan till en barnstol som vi har lånat av A men som nu ett litet troll i A:s familj kommer att behöva.
De har blivit äldre, De Tre. Inte klokare. Inte tråkigare. Inte piggare. Men definitivt fortfarande ett ljus i mörkret.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0