saltatochkryddat

 

När jag var liten fick jag en syster. Inget konstigt med det om det inte varit så att det var en storasyster jag fick! Nu hade jag redan en och plötsligt fick jag två! Ja, så går det till i vår familj. Rätt som det är har man en storasyster och så får man en ännu större.

 

I dag fyller hon år. Om jag kunde skulle jag ge henne det hon helst av allt vill ha; en stor, och då menar jag enorm, bit ljusugnsbröd, utan smör men med stekta skivor bogfläsk på. Och till det en härlig kopp varmt vatten. För det är precis det som det är, silverteet. Världens mest prestigefyllda ord.

 

Nu är det ju så att hon bor i Fallingeberg, i Östergötland, och dit når inte mina armar. Men jag ser när som helst framför mig bilden av Lycka; hon sittande på en bädd av vitmossa på "Mådheden" med en jättemacka i handen och en kopp bredvid sig. Solen skiner och lingonen lyser av glädje. Här och var ståtar Karl Johansvampar men ... stopp! Där tar idyllen slut. Och diskussionen tar vid. Som den alltid gör i hennes närhet. Om 99,9 procent av Sveriges befolkning kallar svamparna för Karl Johan så är det den där 0,1 procenten som står upp och hävdar att de heter nånting annat. Gissa vilken procent hon tillhör?!

 

Att hon håller på Sveriges bästa hockeylag, Skellefteå AIK, är väl inte så konstigt. Inte heller att hon håller på Linköping och Djurgården också, för det gör hennes söner. Men att Färjestad är ett favoritlag, beror enbart på att Uffe Sterner spelade där en gång och han fick hennes hjärta att klappa fortare. Sånt sitter i. För somliga.

 

Säkert tycker hon om både Björklöven och Asplöven också, utan nån som helst anledning, förutom att de är såå vackra. Träden alltså. Vilket är skäl nog att vara supporter till, åtminstone ett av, våra antagonistlag. Försök få henne att ändra på det. Går hon överhuvudtaget att ändra på? Är jorden rund . . .?

 

Hon har barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Men hon har ingen storasyster. Så hon vet inte hur det är att bli kallad lilltjejen när man närmar sig pensionsåldern. Jag vet. Och, va tusan, det kan jag leva med. Så länge jag är en lilltjej, är jag ju tämligen ung. Även om jag har fått många gråa hår. En del av dem är hon skyldig till. Tro mig, det är inte bara småsyskon som kan vara jobbiga. Även storasystrar som sätter andras väl och ve framför sitt eget. Som bryr sig mer om hur andra mår, än hur hon själv mår. Som är helt omöjlig att vinna en diskussion mot. Det går i arv. Pappa. Ima. Alfred. Inte underligt att man är slut.

 

Men Grattis, hörru! Hoppas du får nåt gott i dag, även om det inte blir ljusugnsbröd med bogfläsk. Men vad du än gör - släpp för jesse namn inte in någon annan i köket! Inte ens på din födelsedag, Ing-Marie "Ima" Westerman! Du vet aldrig hur det kan sluta. Och - hur skulle du kunna veta det? ;-)