saltatochkryddat

 

Jag blir så lycklig!

I dessa tider och i denna värld, hur kan jag känna mig så varm om hjärtat? Så full av framtidshopp? Så in i helsicke skamsen?.....

 

Jo, det ska jag tala om. Jag har lärt känna Daniel. Och Tomas. Ricky, Elin, Mulle, Emra och alla de andra i Sveriges trupp till Special Olympics. Och jag är lycklig.

 

Det finns kärlek. Det finns vänskap. Det finns total ärlighet. Och det finns humor. I massor.

Måndagskvällar klockan 21 i TV4. Och när som helst på TV4Play. Har du missat programmen? Gör allt vad du kan för att se dem!

 

När de sitter och frågar varann om vilken funktionsnedsättning, eller vilket "fel", de andra har, svarar de rakt och ärligt. Som han som har ett mindre förståndshandikapp, men, tillägger han, det är ju en bonus annars hade han ju inte fått följa med på resan till Los Angeles.

Eller Mulle, som inte riktigt vet om han har någon diagnos, förutom att han är intresserad av sport.

Kan man annat än ta dem till sitt hjärta?

 

Och hur kan någon vara idrottsminister och politiker samtidigt? Det är väl en fråga som ingen annan tänkt tidigare men så är det med det här gänget, de ställer frågor och har förklaringar som ingen annan. Men allt - allt - andas kärlek och värme. Och sund nyfikenhet.

Det är kanske Emra som kan ha lite attityd ibland. Han har tränat och gått ner i vikt så han kommer självklart att beställa en sallad när de stannar för matintag. Han kommer dock ut med en bricka fullastad med hamburgare och pommes. "Men skulle inte du äta sallad", frågar någon. "Jo, men jag ville inte ha det", svarar han så självklart. Inga krusiduller, inga bortförklaringar.

Så upprepar han gärna slutet på meningar som andra sagt, även om det inte alltid blir rätt. När hans kompis säger att "chanserna är väl en så där åtti-tjugo", då nickar Emra instämmande och säger "Jo, åtti kilo".

Han får en blick av kompisen men inget mer.

 

Om Daniel fick bestämma över hela världen, skulle världen vara en underbar plats att bo på. Han är så klok och så sympatisk. Enda problemet är att han, som verkligen älskar tjejer, inte har någon flickvän, men det ska väl ändras på nu när han har vunnit guld i judo i OS. I annat fall har han ju Mats, bästisen, som älskar bussar. För hans skull åker Daniel ibland med hela dagar, fastän han själv inte är så intresserad. Men hans bästa vän är ju det och då är det en självklarhet att man åker med. För vem skulle Mats annars berätta om alla hållplatser, turlistor och sevärdheter under resan?

 

Det finns så mycket ondska, girighet och dumhet i världen. Men i varje land finns ett Special Team, som har en värld fylld av värme och kärlek. Låt oss lyssna på dem! På allvar.