saltatochkryddat

Jajamänsan, men jag säger inte vems det är. Varken baken eller ugnen. Vissa saker får man faktiskt behålla för sig själv.

Men det är det inte alla som gör. Vissa lägger ut mer än allt på sociala medier. Egen barnafödsel, t ex. Till vilken och vems nytta? Personligen är jag glad över att ha sluppit se min egen, jag kan bara föreställa mig hur den såg ut. Nitton timmars ihärdiga värkar, följt av ett krystande som garanterat hade visat mitt sämsta jag, både till humör och utseende, dessutom allt som förekom nertill, som säkert hade skrämt en och annan. Mig, bland annat.

Men när han sen kom, och vi träffades öga mot öga, då fanns en känsla där som ingen annan kan dela. Glömda var alla långa, många timmar med smärta och när han så nös mig i ansiktet, kände jag en förundran, större än någon någonsin tidigare. Han nös! Han kunde nysa! Han som för några minuter sedan, hade varit helt beroende av mig, kunde nysa helt självständigt! Bara så där.

Den känslan går inte att förmedla på sociala medier.

Nu är det ju fritt fram för alla att lägga ut bilder och filmer som man vill, med några lagstadgade undantag.

Jag lägger nästan aldrig ut närbilder på mina barnbarn, fast jag så himla gärna vill. Varför? De måste själva få bestämma över sin exploatering och de två äldsta säger bestämt nej till publicering av närbilder. De två yngre skulle jag kanske kunna övertala men varför övertala? Det betyder ju att de har nekat i första skedet.

De två bonusbarnbarnen är vana linslusar. Tack för det! Om man får leva får man väl se hur det blir med den saken vid tonårstiden . . .

Men nu tillbaka till bilden av bakugnen. Vi bakade pizza. Den absolut godaste pizza jag någonsin har ätit. Någon bild på den har jag dock inte. Det hann jag aldrig med. Jag tröstar mig med att det finns tillräckligt med matbilder på fb och Insta.  Absolut.