Jag har sett ljuset!

(null)

En ren uppenbarelse!
Efter en evighet med femtio nyanser av grått, såg jag plötsligt och högst oväntat något blått. Och inte bara blått utan ljusblått!
Tänk att en bit blå, ljusblå, himmel kan orsaka uppståndelse. För så blev det. Jag ropade på Staffan: Kolla, kolla snabbt, kom! Titta på himlen!
Han trodde antagligen att F 21:s utlovade men uppskjutna flygande julgran var på ingående men det var större än så. Efter att ha uthärdat veckovis med ljusgrå, mörkgrå och svart himmel, blev jag som tokig av lycka över att få se fragment av den vackraste färg jag kunde tänka mig just då.
Hopp. Hoppfullt. Hoppingivande. Allt annat än hopplöst nu.
I skrivande stund vet jag inte om det är himlen jag ser när jag tittar ut och upp, allt är snögrått men vad gör det när jag har skådat ljuset! Det finns där bakom.
När jag var liten, blev jag jättesur om det var sol på julafton, det förstörde den rätta julstämningen. Just den dagen skulle det snöa, stora lapphandskar skulle glatt singla ner mot marken och lägga sig som bomull överallt. Då, och bara då, var det riktig jul.
Nu får det inte ens snöa lapphandskar. Ordet "lapp" har blivit brännhett. Kanske finner man då orsaken till att det numer oftast kommer "flister" av snö blåsande snett ner mot marken. Snön faller, sjunger Ulf Lundell. I helskotta heller! Den blåser. Virvlar. Det var lapphandskarna som föll. Flistret har inget romantiskt över sig alls.
I år ska vi fira julafton utomhus. Med minst två meters avstånd till varann. Den enda som inte har den restriktionen är Iza, en golden retriever som inte förstår sig på sådana saker som avstånd. Men å andra sidan behöver hon ju inte följa FHM:s rekommendationer heller. FOLKhälsomyndigheten kan inte bestämma över hundar, säger hon. Vilket skulle bevisas.
Men jag plågas. Inga kramar med barn och barnbarn. Det finaste, bästaste som finns. Men det blir, som en känd ordspråkssabotör sagt: Den som väntar på nåt gott, kan gott vänta.
Under tiden får maken stå ut med närhet i tid och otid, för kramas måste jag. Det finns ju inte ens kramsnö att krama. Bara flister på snedden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0