saltatochkryddat

Stackars 2020. Året som kommer att gå till historien som ett av "dom värsta". För många "det absolut värsta".

Vi vet ju alla varför.

Men - tänk om vi förändras av just 2020. Tänk om det året gav oss en ny syn på livet. Tänk om vi har insett att hela jorden befolkas av exakt likadana människor. Ingen undantagen. Alla kan bli smittade. Fattig som rik. Blek som brun. Snäll som dum. Exakt alla befinner sig i samma sits år 2020.

Och det är bara vi tillsammans som kan göra något åt det. Är det inte fantastiskt!

Jo, om vi bara begrep det. Men det finns en väsentlig skillnad som förstör likheten. Förståndet.

Det lever sitt eget liv efter egen förmåga.

I alla fall blev julaftonen detta år, en alldeles ny erfarenhet. Vi träffades utomhus kring en eld och drack kaffe och varm choklad, pratade och skrattade. Ingen stressade, inte ens de yngsta som väntade på julklapparna. Även om de nog var lite oroliga. Jag har strängt påpekat att om de inte kommer med en önskelista i god tid innan jul, så får de acceptera vad som än finns i paketen. För vi slår inte in pengar i julklappspapper även om det är det enda de önskar sig nuförtiden.

Alfred, 15, fotbollskillen, har varit mest nervös. "Alltså, mormor, inga kalsonger eller sockar, det vet du".  Jag har hela tiden sagt att det är precis det som det blir om han inte önskar sig nåt annat än pengar. Och jag håller vad jag lovar. Visst fick han sockar! Som han tokgillar! På undersidan står det nämligen tryckt: Do not disturb (ena foten), I’m watching foootball (andra foten).

Så kan det gå i ett pandemiår med massor av tid över till att söka udda grejer på nätet. Gideon, 17, har sin boplats vid datorn, där han umgås med folk över hela världen. Det här med att bli hungrig kan vara ett problem. Då äter han nudlar. Okokta. Gottegott. Han bröt nästan ihop av en julklapp: Kokbok för gamers som inte orkar. Hans pappa bröt också nästan ihop - av skratt.

Arwen, älsklingstjejen, 14, är ju just: tjej. Där känner jag mig hemma. Mio, 11, är en liten filur. Honom kan man t ex ge en bunt nyckelringar med hans bild på, om inte annat så underlättar det för andra.

Däremot, Staffans barnbarn, Molly snart 10, kommer med en låååång önskelista. Mycket tacksamt. Och Emma, 2, hon låter sina föräldrar bestämma vad hon vill ha. Än så länge . . . 😉

Staffan slutade jobba i april. Hur tacksamma är vi inte nu när vi vet hur vårdpersonalen har det! Dessutom kan vi, hips, vips, packa ryggsäcken och ge oss ut på en biltur mot okänt mål när som helst. Eller läsa böcker nån timme utan att få dåligt samvete för den andra. För att inte tala om att kolla på sport på TV. När som helst på dygnet.

Just nu, när jag skriver det här, dammsuger han. Perfekt arbetsfördelning 😍

Mat och sånt handlar vi på nätet. Beställer och hämtar en viss dag och viss tid. Men ibland måste det handlas något förutom det planerade. Jag har försökt att gå in på affären iförd handskar och ansiktsskydd men jag har fått ge upp. När jag andas i ansiktsskyddet, immar glasögonen igen och jag ser absolut ingenting. Det funkar ju inte. Därför har Staffan tagit på sig den uppgiften. Det blir dessutom billigare. Han impulshandlar inte 🙄

Jag tycker vi ska minnas 2020 som året då vi tvingades bryta mönster. För jag tvivlar på att något annat än en världsomspännande, livsfarlig pandemi hade fått oss att göra det.

Gott Nytt År, kära du! ♥️

Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu men det blir ljusare igen.