saltatochkryddat

Terminator sa "I’ll be back". Jag säger "I am back"!!

Bägge kan uppfattas som hot. Eller löften. Det beror helt på hur mottagaren tar emot det.

Man kan kanske likna det vid tjurskallighet. Men det både känns och låter bättre med längtan.

Jag hade gett mig den på att ringblommorna jag hade sått i kitteln skulle blomma. Inte i juni. Ej heller i juli. Men i augusti! DÅ kom luktärterna jag inte hade sått i kitteln.  Det löns inte ens att försöka förstå.

Första september flyttade maken, jag och kitteln till stan igen. Ringblommorna SKULLE blomma!

I månadsskiftet september/oktober kom den första. Bedrövligt liten och klen men dock en blomma.

Sen kom en till och den blommade ut för fullt i en knappnåls storlek.

Då gav jag mig. Nöjd och segerrusig.

Ibland är det bra att känna längtan. Efter att skriva, till exempel. När jag äntligen tog tag i problemet med bloggen, visade det sig att det inte längre var ett problem, så nu är vi där igen. På nätet. Samma namn, samma knaserier.  Saltatochkryddat.  Pandemi, hockey, barnbarn, kärlek, ilska, överdrifter och underdrifter. Vackra bilder och mindre vackra. Helt enkelt, det blir som vanligt.

Just nu befinner Staffan och jag oss i en sorts karantän. Vi träffar folk utomhus men inte inomhus. Det blir kanske, till och med, julklappsutdelning utomhus. Vi har familjemedlemmar som träffar en massa människor varje dag. Barnbarnen går i skola, barnen jobbar i vården, i byggen, inom räddningstjänsten, i industrin, på affär, ja, överallt där det finns folk. Och förmodligen smitta. Vi måste vara försiktiga.

En vacker dag är pandemin borta och vi kan kramas igen. Inte armbågas längre. Men till dess är det vårt "jävla ansvarsområde" (du har väl sett reklamen där flickan har glömt gympakläderna?) att följa restriktionerna. Ingen undantagen.

Nu ska jag beställa mat å sånt på nätet. Det är kul. Då slipper jag ha munskydd.

Hoppas du har det bra och mår bra, efter omständigheterna. Jag, egoisten, mår väldigt bra nu när jag får blogga igen. Hoppas vi hörs.