saltatochkryddat

Visst minns du, Ywe? Hur vi "kokade kaffe" och bjöd varann?

Undrar om dagens barn använder sin fantasi på samma sätt som vi gjorde, eller om datorn har förändrat den. Fantasin. På gott och ont.

I mörker och ensam hemma är den på ont. I lek och gemenskap är den på gott. Fast nu hårdrar jag ju. Jo, det heter faktiskt hårdrar, inte hårddrar men jag tror, tamme tusingen, att jag säger hårddrar när jag pratar. Jag hårdrar bara när jag skriver.

Fantasi var det, ja. 

Den tunnas, liksom håret, ut med tiden. För de flesta. 

En dag mötte jag någon jag inte har sett på väldigt länge. Men var det verkligen han? Jo, rösten var hans och leendet. Men det axellånga, vackra håret? Ja, håret överhuvudtaget faktiskt, var var det?

Samma människa men definitivt inte samma människa ändå. Gör håret verkligen sån skillnad?

Svaret är: JA!

Maken for iväg till frisören. När han kom tillbaka öppnade han dörren en springa och ropade: Det blev för kort!!

Alltså, han har, normalt, världens vackraste hår. Tjockt, lätt vågigt och början till grått. Du vet, typ Richard Gere. Inte nu.

Det blev för kort, ja.  Så här ska det se ut:

I min fantasi gör det faktiskt det 😍

Jag fantiserar också om att vinna pengar. Postkodlotteriet har ju äckligt höga vinstsummor på sin Grannyra. 12 miljoner vann någon. Jaha, och om det vore jag? Naturligtvis ger jag bort till alla våra barn och barnbarn men sen då? Årskort till AIKs samtliga hemmamatcher? Självklart. Ny bil? Icket. Vår Ferrariröda duger gott. Sen då? Jo! Vi skulle naturligtvis leja några timmerproffs till att byta några stockar på stugan (jag gillar inte den ökande hastighet varmed jag närmar mig spisen, där det lutar som mest). Jo! En pool! En varm en. Året runt

Och, det näst viktigaste, att jag inte blir en fullblodsegoist som så många med mycket pengar verkar bli. De som har gigantiska problem med att placera sina rikedomar så inte svenska staten ska komma åt dem. Sådana problem har inte vi. Våra pengar placeras på Ica och Coop och vi har så mycket gott av det. 

Nä, det är dags att revidera det gamla talesättet "smakar det så kostar det".  Grillad chorizo med sötpotatispommes och mangoraja är baske mig inte så dyrt. Men gusis så gott! Eller Staffans grekiska sallad med en köttbit till. WOW!

Nä, jag tror inte jag bryr mig om att vinna så mycket pengar. Och förresten sparar vi ju in på klippning nu när mannen inte behöver klippa sig på överskådlig tid. Kanske värt en skål? Till helgen?