saltatochkryddat

Jag tycker jättemycket om djur. Till djur räknas hundar och fåglar. Till fåglar räknas inte hackspett.

Ibland dyker det upp varelser från en annan planet. En sådan hade placerat sig på Staffans jackärm. Vi enades om att den såg ut som en skallerorm baktill medan resten verkade tillhöra en, alternativt två, äckliga typer.

Till vår räddning kom Yvonne med en nyinstallerade app! (Ett utropstecken där, faller sig helt naturligt 😉) Det var bara att visa fotot för appen och vips kom svaret; ontholestes merinus.

Jaså den! På "ren" svenska: Svartbent dyngkortvinge. Inget vackert namn direkt men den gjorde onekligen skäl för det.

Att bo så här, mitt i den praktfulla naturen med skogen inpå knutarna och älven glittrande nedanför, gör mig så imponerad av hur alltet hänger ihop. Jag kanske inte fattar och förstår allt men att det verkligen är så, är utom allt rimligt tvivel. Det räcker. 

Några som jag absolut inte blir klok på är ekorrarna. De sötaste, uppenbart mest "oskyldiga", tjuvar och mördare, jo,  jag vet, hur ska jag förhålla mig till dem?

När det är slut fågelmat i behållaren, sätter sig en ekorre på gräsmattan nedanför och tittar bedjande på oss med tassarna knäppta till bön:

Om vi inte agerar som den tänkt,  sticker den förmodligen och äter upp nåt fågelägg. Så - vad göra?

Något nytt, glädjande, har också hänt. Det har flyttat in ett fågelpar i Skellefteå AIK-holken!

De är snabba, arbetsamma, samspelta och jobbar frenetiskt för att leverera många mål. Välkomna, säger vi.

En älg kan komma förbi och luta sig mot altanräcket en stund, en björn kan lufsa några meter från stugan, ett sädesärlepar kan dominera hela taket, en eller två harar kan dyka upp på kvällen och se om det vankas nåt gott på tomten, allt kan hända!

I fjol sommar fanns det inga mygg. Man kan alltid hoppas att våra vänner, fåglarna, äter upp dem som eventuellt tänkt sig hit i år.

Jag kom att tänka på när två av mina vänner från tiden i Västerås, kom och hälsade på en sommar. Jisses, vad de klagade efter första nattens uteblivna sömn på grund av att det aldrig blev mörkt. Tänk ändå, jag som fullständigt älskar våra dagsljusa nätter, sommaren blir ju faktiskt dubbelt så lång på så sätt, kan inte förstå dem som föredrar mörker. Men - man jer ju som se olik. Och tur är väl det.

Jag är i alla fall där jag hör hemma. Även om det dyker upp en dyngkortvinge som skrämmer vettet ur mig ibland. Tur att jag har en cool superhjälte att tillgå då. 😍