saltatochkryddat

Som tur var fick jag vara med och fira Honom!

I dag är firandet av betydande mått men när jag gick ut gymnasiet stod det inga föräldrar, syskon och släktingar och väntade på skolgården med skyltar och blommor i massor.

Jag fick mitt slutbetyg, kramade alla klassisar och tog Malåbussen hem. Den passerade alltså min hemby men stannade, vare sig jag ville eller ej, utan att jag plingade, eftersom han kände igen mig sen många år. Hemma väntade mamma med gofika, en proffsig studentskylt som syster Gun hade tillverkat och Guns gamla studentmössa.

Jag blev fotograferad sittande på ett biltak och sen var festen slut.

Tack och lov är den traditionen borta.

Dagens studenter får verkligen fira och det har de gjort sig förtjänta av minsann. För om de trodde att allt slit är över nu så vet vi andra annat. Jobb, söka bostad, fortsätta utbilda sig, tävla i konkurrensen om jobben och, ja,

det är bara början det.

När mina barn tog studentexamen var deras ljusnande framtid verkligen deras.

Hur mina och andras barnbarns framtidsutsikter formas, är väl lite svårare att sia om. Men jag tror och hoppas att de är lysande för det är de värda.

Och till mina och andras barn och  barnbarn säger jag bara: Sjung om studentens lyckliga dar! Låt inga gammgubbar och gammgummor sätta käppar i hjulet genom att än en gång sätta stopp för examensfirande. Och då menar jag inte en mängd alkohol för att fira. Då kan man t ex dratta i älven och tappa studentmössan. Eller, ännu värre, helt och hållet tappa huvudet.

Jag önskar er alla en lysande framtid men, ego som jag är, framförallt Gideon, årets studentbarnbarn 💞