Inte visste vi heller var vi var

(null)

Men vid havet var vi. Och gudabenådat vackert var det.
Ibland drabbar den oss. Reslusten. Då packar vi ryggsäcken med kaffetermos och mackor och drar. Det behöver inte bli långt, bara det är mysigt där. Ibland längtar jag till havet och den här dagen blev det så. Sedan var vi nöjda och återvände hem till älven.
Det börjar så smått närma sig höstflyttning. Från forsens brus till trafikbruset. Man måste liksom ha omväxling på bruset. När sedan mörkret parkerar sig oförskämt länge och snön tror sig vara en gåva till mänskligheten, då är en stadslya det perfekta boendet. Med varmgarage och hyresvärdar som fixar snöskottningen. Med SHL-hockey och spansk fotboll på TV. Det går an.
Men den här tiden på året borde egentligen kallas klimakteriefasan. Förlåt, klimakteriefasen. Man svettas kopiöst ena dagen och får sätta på sig fårskinnsfodrat andra dan. Eller varför inte förmiddan kontra eftermiddan. Timme för timme?
Upptäckte till min glädje att det börjar bli dags för en sväng med bilen igen. Jag klarar inte en morgon utan tre smörgåskex! Göteborgs. Som numera tillverkas i Lettland. Därifrån kommer tydligen de utlovade leveranserna lika  ofta och säkert som de utlovade regnfria dagarna. 
Men - inget ont som inte har nåt gott med sig, Eller: It’s  a  blessing in disguise, som det väl heter på ren svenska nu för tiden.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0