Vad är det för märkvärdigt med nummer 10?

(null)

Eftersom min son var fotbollsnörd under tonåren, har jag lärt mig att känna igen en hel del tior. Maradona, Gullit ("uttalas för tusan Schyllit"), Zidane, Messi och den störste: Ronaldinho, med flera. Utan inbördes gradering, förutom den störste, som jag, nördens mamma, har utsett honom till.
Det är något speciellt med nummer 10, så mycket har jag förstått.
I hockey finns det bara en, säger EN, med 10 på tröjan. Eller finns och finns. I dag kom nyheten som jag, och många med mig, har bävat för; Joakim Lindström lägger av.
Nu är jag inte mottaglig för argument som "nångång måste det ju ske". Varför då? Jag är helt övertygad om att han skulle vara bland de bästa, även som åttioåring. Han är ju, trots allt, bara 39 år nu.
Själv la jag av med idrott i mycket tidig ålder.
Så fort jag lämnade mellanstadiet och dess idrottslektioner, landhockey, landbandy och kast med liten stenhård boll, lämnade jag också den aktiva (nåja) delen av tävlingsidrotten. Förutom åskådardelen. 
Vilka matcher och tävlingar jag har deltagit i! För när mina barn började med tävlingsidrotten, då deltog jag. Aningen mer än vad barnen uppskattade.
När de gav upp sina idrottskarriärer, adopterade jag nya. Inte barn, direkt, utan deltagare i olika sporter. Hockeyn var utan tvekan störst. Och när jag i mycket vuxen ålder, träffade min tvillingsjäl med samma passion för idrott (och mig 😉), var lyckan fullkomlig. I dag är den tillfälligt något grusad.
Jag är en gammal tant. Jag har hunnit vara med om en massa som har lagt av. Min bil, till exempel. Tillverkaren av den vita, mjuuka cocosglassen.  Beatles. Och nu, Jocke Lindström, nummer 10 i Skellefteå AIK. Liraren med stort L. Och inte har jag något barnbarn att hoppas på när det gäller att axla Jockes mantel. Möjligen Ronaldinhos.
Jocke, du kommer att vara saknad. Det var oerhört prövande när Jimmie slutade men han hade tröja nr 21. Den hissades i taket på Skellefteå Kraft Arena . Då klämde jag en liten tår.  han var ju liksom Mr AIK och stod mitt hjärta nära. Men nu. Nummer 10. Joakim Lindström. Den mest ödmjuka av alla stjärnor.
Okej, jag var inte gammal när Lill-Strimma blev min hockeyidol. Men han hade nr 5 på tröjan. En fantastisk hockeyspelare, men fem är bara hälften av tio. 
Det är precis det som är det märkvärdiga med nummer 10. Och jag har kollat. Siffran 10 betyder briljans. Var det nån som blev förvånad?
Inte jag.
Tusen Tack för allt, Joakim Lindström!






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0