saltatochkryddat

I fjol var det nödår. Man fick slåss för att få tag på det delikata guldet och då vi är fridsamma varelser, blev vi utan. Men nu har vi en burk filéer, som var ute på marknaden för några månader sedan. I otid alltså. Det är första gången jag inte ska rensa min surströmming själv och det kommer att kännas konstigt. Men det är bara att bita i den sura strömmingen och finna sig i situationen.

Staffan och jag äter våra delikatesser på olika sätt. Han tillhör gruppen som för sig snyggt vid bordet. Strömming, potatis och hackad, smörfräst lök äter han från tallrik och mellan tuggorna tar han en bit ljusugnsbröd i munnen. Jag smörar en brödbit, lägger varma potatisskivor ovanpå, sen bitar av strömmingen och sist ett försvarligt täcke med smörkokt lök. Mums 🤤 

Somliga tjollrar med tomatskivor och dill också, vilket helt och hållet är upp till dem. Alla har rätt att älska suring som man vill. Eller inte alls.

Om man skulle råka kräkas efter middan, beror det inte på att maten var dålig. Det beror snarare på att valet av dryck var olämpligt.

Vi brukar se ett TV-program som går fem kvällar i veckan och som heter Alone. Det är, förstås, en tävling som går ut på att bli dumpad någonstans i vildmarken och försöka leva och överleva där av vad naturen ger och trots det naturen ger. Alldeles ensam men utrustad med nödtelefon om utifall att.

Jag blir oerhört imponerad, och spyfärdig, av en del av deras måltider. Tänk bara att äta en orm!! Eller en råtta!

För att inte tala om mina tankar när deltagarna kryper in i sina egenhändigt byggda skrymslen och hör hur björnar, vargar och andra köttätande vilddjur finns alldeles i närheten.

Det handlar, förstås, om en oerhört stor penningsumma som tillfaller den sist kvarvarande tävlanden, sedan alla de andra gett upp.

Många av deltagarna svarar på frågan om vad de ska göra med pengarna ifall de vinner att de vill ge sina barn en tryggad framtid. Ekonomiskt då, förstås. Då fnyser jag.

Stanna hemma, spendera tid med barnen, ge dem kärlek och trygghet och tron på sig själva. Det är förebilder och hjältar det.

Men för oss TV-tittare är serien Alone rätt underhållande. Om man jämför med Dallas, Falcon Crest och andra "trollbindande" serier från förr. Med odjur som spred skräck. Tvåbenta. De var betydligt farligare än fyrbenta, sexbenta och åttabenta utan skjutvapen.

❤️