saltatochkryddat

I fjol åkte vi som vanligt till honom med present den sjätte juni, hans födelsedag. I 45 år hade jag tvingat på honom en present, som han självklart "uppskattade" och tackade för. Men det var när jag avslöjade Nyheten som hans ansikte sprack upp i ett stort leende: "Det här är sista födelsedagspresenten du får av oss. Vi har bestämt att när våra barn fyllt 45 år, ska de inte få några presenter längre. Då är det bara barnbarnen som ska få presenter i fortsättningen."

Jag såg frågande på honom och hans glada nuna. "Då är jag äntligen fri att fara och fiska under bästa fiskeperioden", förklarade han utan att se det minsta lilla skyldig ut.

I dag, på hans 46:e födelsedag, har jag alltså bara skickat ett sms och gratulerat. Ovanligt snabbt fick jag ett Tack och en glad gubbe till svar. Vad gör man inte för att glädja sina barn.

Vad hans två år yngre syster tycker om beslutet, lämpar sig inte i tryck 😂

Mina äldsta barnbarn är 18 och snart 20! Staffans yngsta är tre månader. Det innebär att vi får njuta av alla åldrar, vilket är helt fantastiskt, dramatiskt, bekymmersamt, uppiggande och helt galet roligt.

Medan deras föräldrar får ta hela ansvaret.

Så vis är naturen inrättad.

Själv har jag inga direkta minnen av mina mor- och farföräldrar. De förstnämnda var borta innan jag föddes. Min farfar var sjuk och sängliggande, åtminstone är det vad jag minns. Min farmor hängde med ett bra tag men vi hade ingen riktig närkontakt. 

Tack och lov är det annorlunda nu. Vi är som en enda stor härva av generationsfolk som delar humor, intressen, TV-favoriter, matvanor, hemligheter och annat.

Men ibland förstår jag inte vad den yngre generationen säger. De använder så konstiga ord. Jag minns att min far ifrågasatte hur något "skitgott" smakade. Med all rätt, egentligen. Men inget konstigt mot det som i dag är sjukt gott. Trots det så njuter man magiskt mycket. 

På tal om det, snälla sommarvärme kom! Det skulle vara så coolt.