saltatochkryddat

Söt kan jag absolut hålla med om men oskyldig?  Nej! Det här är den mest duperande varelsen vi har i vår umgängeskrets. För att inte tala om den mest samvetslösa.

När jag tillfälligt hade satt stopp för hans länsning av fågelmaten, genom att i stället ge honom en rolig (för mig) rutschkana att åka i och utför, så vände den sig till Staffan, den snällare av oss två, och bad så snällt: Snälla, borra upp hålen på fågelholkarna så jag kommer åt äggen. Jag är så förskräckligt hungrig, bad han med knäppta händer 🤝.

Nej du, den gubben gick inte!

Nu har den absolut sötaste matgästen också kommit:

Ser du miniharen som parkerat sig och väntar på att sommarblommorna ska dyka upp. Dom är inte dåliga dom.

Det är två ungar och en farfar med vita ben och vita öron som dyker upp varje dag. De äter bara gräs än så länge och det tillåter vi såklart.

Det är precis som det står på solrosens kruka, som vi fick av ett par kära vänner en gång: Man talar om att välja vänner, men vänner väljer sig själva.