saltatochkryddat

Häromdagen fanns det hopp. Då var det sol och fint och vi kände dragningen till bilen som vi alltid känner vår, sommar och höst. Att packa en kaffekorg med goda mackor, sätta oss i bilen och dra. Vart? Spelar ingen roll, vi har säkert kört just den vägen tidigare men vi upptäcker ju nya och andra tjusigheter än förra gången. Nu blev det ingen färd just då, trots sol och vackert, men både Mellan- och Södra Sverige fick trafikkaos och andra svårigheter på grund av snö och kyla. Inte för att vi hade tänkt bege oss så långt bort men ett djupt lågtryck är icke att lita på. Helt plötsligt kan det ändra på det Nils och andra meteorologer har sagt och välja både annan kurs och intensitet och slänga in lite åska i stället och det är ju inte direkt njutbart, enligt min mening. Så vi stannade hemma.

Planerande kan man ju alltid pyssla med. Det är kul att sätta fingret på kartan nånstans vid havet och låta det sakta förflyttas västerut, lite söderut men nej, vi pekar norrut i stället och så där håller vi på. Jag vill väldigt gärna till Norges fjordar och fjäll men det är för tidigt nu. Jag vill se och vandra i sol och norsk värme, som är sådär lagom. Men - det kan lika gärna resultera i Sundsvall, som också har vacker natur men betydligt fler affärer!

Innan snön är väck blir det dock inga turer, förutom tillsynsfärder till stugan.
 

Än är det långt till vår, säger mor . . .

Men när den kommer, då smäller det bara till och det blir sommar! Ljust dygnet runt och nåt rent otroligt vackert.

Åh, vad jag längtar. Jag måste nog hjälpa naturen på vägen och ta spaden och gräva fram våren, den stackarn.