saltatochkryddat

Har suttit i timmar och gått igenom reklam, kataloger och allt vad som nu kommer med posten innan jul. Och med innan jul menar jag från oktober och framåt. Jag har insett att det inte finns någon hejd på uppfinningsrikedom kombinerad med måste ha. Dessutom har jag tvingats inse att det är inte mycket jag fattar. Och just det jag inte fattar, är precis det barnbarnen önskar sig i julklapp.

Egentligen skulle jag vilja tillbringa december månad i stugan. Öppen spis, glögg, naturlig stjärnhimmel och djur inpå knuten. Månskensglitter i snökristaller och levande ljus inne. Det låter väl romantiskt, eller hur? I verkligheten skulle vi frysa häcken av oss, om uttrycket tillåts. Förmodligen skulle det bli en förödande dyr månad också, eftersom den dåligt isolerade sommarstugan skulle kräva att elelementen skulle gå på högvarv och, min vän, el i stugor kostar skjortan! Där är det meningen att sommarsolen ska alstra värme så det räcker och blir över. Inte för att vi kan spara den. Värmen som blir över. Om vi kunde det, skulle vi lägga den på toaletten och dess behov av vatten. Men vattenledningar fryser om vintern och då vi inte har något torrdass, skulle vi verkligen frysa häcken av oss vid behov.

Nej, en adventstid i stugan mitt i skogen får förbli en dröm.  Och skulle det då dessutom visa sig på mannens arbetsschema att han jobbar på julafton (klass 3-varning) så blir det ytterligare en svårighet, för att inte säga omöjlighet. Jag. Ensam. Mitt i skogen. Strömavbrott. Konstiga ljud.       Du förstår, va?

Tror faktiskt att barn och barnbarn skulle dra sig för att komma på besök och det ska jag säga dig; mycket kan jag avvara till julen men aldrig, aldrig barn och barnbarn. Och glögg.

Mannen har bestämt att det här blir sista julen han jobbar. Och med det beslutet följer att vi aldrig kan köpa en färdigklädd och färdigsprejad julgran för bara 1.999 kronor. Hurra!!!

Däremot kan jag tänka mig någonting som jag såg för första gången nu i kolorerad press, en halv julgran! "Kan ställas tätt mot väggen". Ifall vi på ålderns höst tvingas flytta till en etta med kokvrå. Nä, då blir det nog i stället bara en grankvist med äkta vara som utsmyckning. Is- och snökristaller. Gratis är gott. Och otroligt vackert.

Jag är gammal. Det är fasingen dags att jag inser det. Och ju närmare julen vi kommer, desto äldre blir jag. Nu menar jag inte dag för dag-äldre, som alla blir, utan det är längtan till det enkla som gör att jag är blir så gammal(modig).

Ta bara det här med julgran. När jag var barn, doftade det skog i finrummet på julafton. Ljus och bollar prydde granen. Senare kom tunna, smala remsor av stanniol också att hänga från toppen och ner. Å, så fin den var.

När mina egna barn var små, var julgranen fortfarande äkta. Men, tyvärr, där gick gränsen för det naturliga. Någon hade upptäckt det amerikanska sättet att klä granen på. Blinkande, pumpande kulörta ljuskedjor och toppstjärna, förvandlade julens stillhet till ett discotek. Jag var inte jätteglad.

Inte skulle jag vara mycket gladare i dag om jag hade någon medbestämmande som gillade det nya.  Det "magiska", som det står i reklambladen. Nu får man välja färg på sin gran, om man vill ha en helvit, en rosa, en röd eller en gulgrön, färdigklädd eller bara med inbyggd belysning. Det finns till och med en "naturtrogen"! WOW!!

För att inte tala om prydnaderna. Nu kan du sitta och med glittrande ögon njuta av spelkonsoler, monster, skridskor, paljettomtar, en strypt pingvin med mera som hänger i granen.

Julklappstipsen är också förändrade. Var finns böckerna? LP-, EP- och Singelskivorna? Spelen? Jo, Monopol finns kvar men nu heter det Monopoly Classic och har nya spelpjäser. För de små (?) finns ett spel där det gäller att vara först med att fånga bajskorven när den flyger ut ur toaletten. För de ännu mindre finns till exempel Rat Trap, där det gäller att "stjäla så mycket ost du kan utan att fastna i fällan".

Staffan och jag har tillsammans sex stycken barnbarn i varierande åldrar. Från ett år upp till sexton.

De har allt och mer därtill. Jag har sagt till mina att jag vägrar ge dem ett tomt paket som symboliserar pengar som vi har satt in på deras konton. Och om de inte önskar sig något annat, får de acceptera, kalsonger, sockar och mössor. Det brukar skrämma dem.

Okej, jag är inte bara gammal, jag är lat också. Därför har vi en liten plastgran som inte barrar.

Vissa eftergifter får man göra. 

Jag är inte bara gammal och lat, jag är argsint också. På alla som har kvar julen efter tjugonde dag Knut. Det är de som håller kvar vintern så att inte våren kan komma. Själva kastar vi ut julen direkt efter nyår. Och sätter oss ner och väntar. Inte på semlorna, för de kom redan i oktober. Nej, vi väntar och ser vad som kommer härnäst. Påsken eller midsommar. Lika spännande varje år.

Jajamänsan, men jag säger inte vems det är. Varken baken eller ugnen. Vissa saker får man faktiskt behålla för sig själv.

Men det är det inte alla som gör. Vissa lägger ut mer än allt på sociala medier. Egen barnafödsel, t ex. Till vilken och vems nytta? Personligen är jag glad över att ha sluppit se min egen, jag kan bara föreställa mig hur den såg ut. Nitton timmars ihärdiga värkar, följt av ett krystande som garanterat hade visat mitt sämsta jag, både till humör och utseende, dessutom allt som förekom nertill, som säkert hade skrämt en och annan. Mig, bland annat.

Men när han sen kom, och vi träffades öga mot öga, då fanns en känsla där som ingen annan kan dela. Glömda var alla långa, många timmar med smärta och när han så nös mig i ansiktet, kände jag en förundran, större än någon någonsin tidigare. Han nös! Han kunde nysa! Han som för några minuter sedan, hade varit helt beroende av mig, kunde nysa helt självständigt! Bara så där.

Den känslan går inte att förmedla på sociala medier.

Nu är det ju fritt fram för alla att lägga ut bilder och filmer som man vill, med några lagstadgade undantag.

Jag lägger nästan aldrig ut närbilder på mina barnbarn, fast jag så himla gärna vill. Varför? De måste själva få bestämma över sin exploatering och de två äldsta säger bestämt nej till publicering av närbilder. De två yngre skulle jag kanske kunna övertala men varför övertala? Det betyder ju att de har nekat i första skedet.

De två bonusbarnbarnen är vana linslusar. Tack för det! Om man får leva får man väl se hur det blir med den saken vid tonårstiden . . .

Men nu tillbaka till bilden av bakugnen. Vi bakade pizza. Den absolut godaste pizza jag någonsin har ätit. Någon bild på den har jag dock inte. Det hann jag aldrig med. Jag tröstar mig med att det finns tillräckligt med matbilder på fb och Insta.  Absolut.