saltatochkryddat

Skärtorsdag. Långfredag. Påsklördag. Påskdagen. Annandag Påsk. De tre sista kan jag gå med på men Skärtorsdag och Långfredag? Eftersom jag är både glömsk och aningslös, vänder jag mig till Google: Skär betyder "ren" och syftar till att Jesus den dagen tvättade lärjungarnas fötter . . .

Glömsk, aningslös OCH med fotfobi , skulle jag ha tillagt. Hädanefter hoppar jag över skärtorsdag.

Långfredag minns jag som en tråkig dag när jag var barn. Jag fattade aldrig varför man inte fick gå ut och busa med kompisarna som alla andra dagar på året. Och syrran var sur för alla dansställen hade stängt och hon var hänvisad till mig alternativt böcker för sällskap. Hon valde böckerna.

Numera leker vi med varann oavsett dag, det tråkiga nu är att det skiljer 80 mil mellan oss men det finns ju telefon och sms så det funkar ändå någorlunda.

När det är hockey på TV refererar och kommenterar vi hela matchen igenom via sms till varann. Våra respektive varken får eller vill vara med.

När påsken är över väntar man med spänning på nästa högtid, pingsten, hänryckningens tid! 

Av alla de mängder av ord som anses synonyma med hänryckning, föredrar jag glädjerus för visst blir man alldeles kollrig av lycka över att sommaren är på g. 

Sommar och sol, eller regn som i fjol, nätter ljusa som dagen, skinnet brunt på magen, mygg som fastnar i fällan, (händer tyvärr alltför sällan), mat direkt från grillen och den växande dillen, älven som glittrar av silverstänk , regnet som faller som en skänk (från ovan), fåglar som återvänder, jordbruna händer, midsommar med sill och nubbe, en alldeles egen älskad gubbe. . .

Lyckligtvis finns han även när snön vräker ner och vinden viner en lång långfredag och det är flera dagar kvar till Skellefteå AIK har nästa match. Glädjefnatt var ordet en lång, mulen fredag.

Häromdagen fanns det hopp. Då var det sol och fint och vi kände dragningen till bilen som vi alltid känner vår, sommar och höst. Att packa en kaffekorg med goda mackor, sätta oss i bilen och dra. Vart? Spelar ingen roll, vi har säkert kört just den vägen tidigare men vi upptäcker ju nya och andra tjusigheter än förra gången. Nu blev det ingen färd just då, trots sol och vackert, men både Mellan- och Södra Sverige fick trafikkaos och andra svårigheter på grund av snö och kyla. Inte för att vi hade tänkt bege oss så långt bort men ett djupt lågtryck är icke att lita på. Helt plötsligt kan det ändra på det Nils och andra meteorologer har sagt och välja både annan kurs och intensitet och slänga in lite åska i stället och det är ju inte direkt njutbart, enligt min mening. Så vi stannade hemma.

Planerande kan man ju alltid pyssla med. Det är kul att sätta fingret på kartan nånstans vid havet och låta det sakta förflyttas västerut, lite söderut men nej, vi pekar norrut i stället och så där håller vi på. Jag vill väldigt gärna till Norges fjordar och fjäll men det är för tidigt nu. Jag vill se och vandra i sol och norsk värme, som är sådär lagom. Men - det kan lika gärna resultera i Sundsvall, som också har vacker natur men betydligt fler affärer!

Innan snön är väck blir det dock inga turer, förutom tillsynsfärder till stugan.
 

Än är det långt till vår, säger mor . . .

Men när den kommer, då smäller det bara till och det blir sommar! Ljust dygnet runt och nåt rent otroligt vackert.

Åh, vad jag längtar. Jag måste nog hjälpa naturen på vägen och ta spaden och gräva fram våren, den stackarn.

Vad händer då? Jag ser dammtussar i varje hörn? Jag ser en grå "matta" som täcker vårt svarta bord? Absolut inte! Även om de skulle finnas där, är det bara ljuset jag ser! Solens gula sken. Vårens ljus. Lyckans skimmer.

Men det finns förstås ett Aber. I år är det större än på många år. En liten man. Eller ska jag säga en liten varelse av manligt ursprung. Du fattar, va?

Han är en liten figur som kastar en jättelik skugga över världen. Men i min värld väljer jag ljuset. Våren. Solen. Kärleken.

Mitt förstånd vet att hotet finns men som vanligt gör jag inte bruk av mitt förstånd. Jag lallar omkring och är lycklig. Nu ska jag dessutom snart kunna läsa böcker igen för sedan några dagar sitter det en sprillans ny lins i mitt vänstra öga och jag upptäcker världen på nytt.

Först kom bokrean. Sedan kom Ethel. Hon och Tore har rensat ut i sitt bibliotek. Till vår stora lycka och glädje. För att inte tala om girighet. Samma dag som vi skulle besöka våra vänner anlände ett paket, modell större, med böcker från Bokus. Vem kan motstå en bokrea? Vem kan motstå ett erbjudande om fler? Inte jag.

Men än är det nån vecka kvar innan jag kan sätta tänderna i någon av de väntande böckerna. Så OM det blir en regnig sommar eller OM det blir en tryckande het sommar eller OM det blir en helt vanlig sommar, då vet jag vad jag ska göra! 

Tänk om den där mannen i öster kunde fatta vad lycka är. Det är inte makt och herravälde. Det är där kärleken är. Till människor, till djur, till väder, till hälsa, till skrattet och, självklart, till friheten. Vaddå, räknar jag inte in bokläsningen i lyckan. Nja, den är faktiskt ett vågspel. Man kan bli besviken men då är det bara att våga på nytt. Den finns där! Jag garanterar.