saltatochkryddat

Andra dagen blänker en glittrande älv genom björkars skira grönska.

Och egentligen kunde det ha varit samma dag och samma ögon som betraktade.

På förmiddagen kunde vi sitta i lugn och ro med en kaffekopp med skummad mjölk vid ett trädgårdsbord I Årsta havsbad. Bara några timmar senare åt vi middag i vår egen stuga vid Skellefteälven.

Visst är det fantastiskt?

Helt fantastiskt bra när allting fungerar som det ska, alltså.

Om den varslade flygstrejken hade brutit ut, hade det sett annorlunda ut. Ombokning till annat bolag och med det en annan destination och med det en tilläggskommunikation hem. Alternativt tåg. Som kanske inte går. Alls.

Lättnaden blev enorm när beskedet om att förhandlingarna hade gått i lås kom och att vårt plan skulle flyga som planerat. Nu sa de väl inte specifikt så på Nyheterna men det var, faktiskt, det enda jag brydde mig om.

Trots fantastiska dagar och galna pokerkvällar hos syster och svåger med givande utflykter och soliga "hemma"dagar, var det ett lyckligt skogstroll som landade på Falmark för vidare befordran till stugan. 

Äventyr är till för de äventyrliga.

Trygghet är till för fegisar.

Och så jag då. 

Den lyckliga stugsittaren.

I går kom jag in efter några timmar!

I solhörnan satt nämligen "damklubben" med en stor picknickkorg, som visade sig rymma det mesta. Jag har verkligen trevliga grannar, även om jag saknar min 80-plussare nåt enormt. Hon brukade också vara med i damklubben. Den nya grannen, som flyttat in efter 80-plussaren, är egentligen en nygammal granne som bara flyttat tvärsöver gatan, så hon är också en given del i klubben, förstås.

Det är så fascinerande att försöka räkna antal samtalsämnen på ett sånt möte. Säg att det är fyra damer som parkerat sig i hörnan. En i varje väderstreck. Det blir en massa vridanden på huvuden för att tre ska kunna se och förstå vad fyran pratar om just då. Och om då tvåan får syn på en bekant, kan det låta Tjohooo!!!! mitt i en sjukdomsbeskrivning. Jag trivs verkligen i sådana sammanhang. Inget slår dock min junta.

I fredags var vi hos Nickan. Tyvärr var det decimerat antal, på grund av ett kraschat knä, en husvagnsförflyttning och möjligen ett arbete också. Så vi var bara fyra. Vilket borde ha borgat för en relativt sansad kväll. Icket!

När vi hade ätit jättegod mat och surrat i cirka tre timmar, sa en av medlemmarna, vi kan kalla henne Inga-Maj, plötsligt: Är det nån som har hört nåt från Nickan då?

När den stora och omedelbara förvåningen över frågan, hade lagt sig, gick det åt många servetter. Mascaran flödade, så att säga. Nickan, kvällens mycket närvarande värdinna, grät mest.

Nästan lika förvånad blev jag när en av damklubbens medlemmar plötsligt sa: Är det ingen som har nån trevlig karl till mig?!

Nu ska här lyftas på stenar och letas överallt! Men inte förrän jag kommer hem från Stockholm, dit jag åker i morron.

Bloggen provtystnar en vecka. Sen kommer den stora tystnaden, den som jag har så svårt för. Men alla behöver ju semester. Du också, min vän.

strul strul strul

 

Tre mobilappar har jag, SMHI, Klart.se och YR.no, som alla tre ska berätta för mig hur vädret ska bli. Timme för timme, dag för dag. Men - alla tre berättar olika. Det tycker jag är konstigt.

 

I går, till exempel, sa den ena att det skulle regna hela dagen. Den andra sa mulet men inget regn förrän klockan fyra på eftermiddagen. Den tredje hade helgarderat sig med en sol som delvis täcktes av ett moln, varifrån det kom en regndroppe.

Det räckte med en blick på kisspojken på stugväggen för att inse att apparna hade fel. Piggen vek nämligen inte ner sig på hela dagen! Alltså bra väder.

 

Visst är det märkligt att en kvist från naturen kan ge säkrare information än all sofistikerad mätutrustning som de olika meteorologiska instituten har till sitt förfogande?

 

Jag börjar luta åt att misstro alla experter och känner mer och mer för Back to Basic. Jag skäms inte för ordet lagom. Tvärtom, jag tror på en revival av Lagom är bäst. Tagga ner. Känn efter. Tänk efter.

Om jag skulle följa alla trender när det gäller mat, exempelvis, skulle det spruta chiafrön ur mina öron. Och helst ska de pyttesmå fröna mortlas för att alla goda egenskaper ska komma fram och frigöras. Får jag fråga: Har du provat att mortla chiafrön? Har du provat att dela ett löjromskorn med kniv och gaffel? Jag vet inte om just jag har en vansinnig brist på tålamod men nog har jag roligare saker att göra än att försöka göra det omöjliga möjligt.

 

Jag har bestämt mig för att ge det naturliga en chans. Äta det jag mår bra av - men lagom. Motionera det min kropp mår bra av - och lagom. Och framför allt; enbart lita på kisspojken. När det gäller vädret.

 

 

Det här är ingen blogg. Det är bara ett test på om det funkar när det kommer en blogg.

 

Kolla! Visst är de fina? Och de finns i Skellefteå!!

På samma ställe köpte jag andra jättesöta servetter med fjärilar på, till stugan. Vilken lycka.

 

Du kanske tycker att det är fjuttigt att känna sig lycklig över det men då måste du också veta varför jag absolut inte vill åka till Piteå just nu. Ja, överhuvud taget inte någonstans, förutom till stugan i skogen. Min överläpp har blivit förkyld! Nej, nu tog jag väl i, det är ju bara halva läppen men det räcker för att inte vilja visa sig.

 

Jag blir sällan förkyld som andra vettiga människor med halsont, snuva och hosta. I stället får jag tandvärk i hela kroppen, blåsor på läpparna och svettas som i en bastu ena sekunden och fryser som jag vore naken i en snödriva i nästa. Det är ju inte heller kul att träffa andra människor när det är på det viset. Mitt i ett samtal kan mina glasögon snabbt täckas av värmeånga, självklart omöjligt att negligera, som du förstår. Sen

kan jag inte heller artikulera ordentligt med den rejäla fläskläpp jag har, vilket försvårar för mig att göra mig förstådd. Inga bra förutsättningar för givande umgänge med andra.

 

Nä, nu passar jag bäst i avskildhet. Tänk om någon skulle tro att jag har fått en botoxinjektion i halva överläppen. Det skulle faktiskt vara möjligt. Det är så jag ser ut.

Hoppas bara att jag inte skrämmer bort Sälly och Erland, vilka jag hoppas har anlänt till stugan till helgen. Jag vill ju se dem i levande livet också, inte bara på servetter.

 

För övrigt anser jag fortfarande att Kevin Costner har en förödande sexig röst, vilket inte har ett dugg med min förkylning att göra. Det har däremot med tallkottkörteln att göra. Eller hur det nu var.

Ja, ja det kanske vore bäst om jag försökte slumra en stund. Det har i alla fall med tallkottkörteln att göra.

 

Om du nu inte förstår vad jag menar så beror det ju på mina problem med artikulationen. Några andra problem har jag just inte.