saltatochkryddat

Visserligen har det regnat mycket i sommar och inte har det varit speciellt generöst med värme heller. Såklart har det klagats en hel del, förutom från resesäljarna, antar jag. Det är ju klart att man vill ha sol och värme på semestern för dem som arbetar. Ja, självklart för alla som önskar sig det men nu tror jag att den största önskan ligger mer på planet trygghet.

Jag har mejlkontakt med min kompis från gymnasietiden som nu bor i Israel. Den pratglada, storskrattande tjejen, uppvaktad och populär men som, till slut, valde killen som var från Israel men som bodde och jobbade i Sverige. Efter några år ville han att de, som nu var en familj, skulle flytta till hans hemland. Kärleken övervinner allt och de lämnade Sverige för ett liv i Israel.

Kicki, glad, kär och med öppet sinne, började lära sig ett språk som inte liknar svenskan ett dugg, men visst fixade hon det. Fler barn föddes och Kicki fick massor av nya vänner, många familjer som umgicks och reste tillsammans. Vilken fantastisk människa till att acklimatisera sig till allt det nya och trivas alldeles förträffligt dessutom.

Nu vet ju alla att det i dagsläget är allt annat än trivsamt i Israel. Och inte bara där.

Jag känner att jag måste låna "På spåret"s: Vart är vi på väg? 

I Sverige skjuter barn ihjäl människor. Barn!

I Sverige!! Barn!!

Svenska fotbollsfans blir ihjälskjutna i Bryssel "bara" för att de är just svenskar och vill visa sin kärlek både till sitt land och till fotbollen.

Är det nåt jag absolut inte kan, så är det att förstå. 

Och när det gäller svaret på frågan om vart vi är på väg, finns det nog inget svar som är givet. Hoppas jag.