saltatochkryddat

I går kväll var det tolv minusgrader. I morse plus två. Jag har varit ute i regn, hagel och regn igen. Vad är det här?? I morron är det julafton och då ska snön ligga som frostkristaller på träden, snödjupet ska vara cirka två decimeter och solen ska orka skicka sina strålar en kort stund på ett landskap som glittrar av tacksamhet.

Så var det alltid när man var liten. Lika säkert som att mamma var uppe och pysslade till sena timmen, kvällen före julafton. Hon lyssnade på radion, tände ljus och myste. Allt var klart, hon behövde inte vara uppe och vaken men hon ville. Sen var hon ju, lika självklart, först uppstigen på julaftonsmorgonen, pigg och klingerögd.

Det är liksom inte bara vädret som har ändrat sig.

Den här mamman har alltid varit kvällstrött OCH morgontrött. När den här mamman var liten och gick i skolan, vågade inte hennes mamma komma in och väcka henne, utan smög sig in med transistorradion på halvhög volym och skyndade sig ut. Gun och jag hade haft ett prat med henne om att hon inte fick komma in och säga sitt hurtiga: Flickorrr!!! Skolannn!!!, för det blev en tokfel start på vår dag. Hon kunde inte förstå, själv var hon pigg och glad varje dag, oavsett tid. Före klockan fem kunde hon ha bakat två sorters kakor. På morgonen! Efter vårt samtal blev hon den smygande, radiobärande väckaren. Vad hon inte tänkte på, var att vid den tiden som väckning skulle ske, sändes "Morgongymnastiken" med en fruktansvärt hemsk, speedad gympaledare med en röst som skar genom våra öron och gjorde oss direkt vansinniga. Stackars mamma. Hur hon än gjorde blev det fel.

Någon sådan hänsyn har jag aldrig visat mina egna barn. Det var bara att stiga upp och såg de inte till att hinna med skolbussen så - skjutsade jag dem. . .

Sonen flyttade i tonåren ut till en liten stuga på tomten och det installerades snabbtelefoner mellan hus och stuga för att jag skulle kunna väcka honom. Det slutade alltid med att jag tvingades gå ut och banka hårt på hans dörr. Men varje morgon upprepades proceduren. Att man aldrig lär sig.

Nu är min dotter själv mamma. Det händer att hon stiger upp en bra bit efter sin äldste son. Då hittar hon honom framför TV-n med en rejäl frukost framdukad. Saft, Ballerinakex, ostkrokar och russin. Det är rejält det! Att hon skulle sitta uppe i kväll, på uppesittarkvällen, är lika osannolikt som att södra Sverige får en meter snö i natt.
Men i morron är det nog säkrast att hon är tidig. Julklapparna ligger nämligen, vackert inslagna, under granen. Än så länge . . .