saltatochkryddat

Nu har jag åkt dit igen! Jag har skrattat i stället för att bli irriterad, vilket jag borde ha blivit. Verkligen.
För att göra en kort historia lång:

I alla tider har jag älskat att läsa böcker. När jag var sex år tjuvläste jag deckare. Detta skriver jag inte för att skryta, utan bara som en förklaring till varför jag sedan inte läste deckare på hundra år. Har man en syster, som är sju år äldre, och man själv är fem år, bor i en by med fem hus, har inga kompisar där, bara gammelfolk och med en syster, som är uttråkad, då blir man lätt skolelev till en sträng och krävande lärare på tolv år. Och som lär mig läsa. Så när jag uppnått den aktningsvärda åldern av sex år, var Kalle Anka alldeles för barnslig och jag gick vidare till deckare, vilka jag inte fick läsa för mina föräldrar. Men serietidningar fick jag läsa och det gick alldeles utmärkt att gömma en pocket bakom en Kalle så vi var nöjda allihop. Ända tills jag stavade mig igenom ett svårt ord och ropade på mamma för att få en förklaring. Hon insåg direkt att ett sådant ord absolut inte kunde finnas med bland Kalle och hans vänner och avslöjade mig. Därför dröjde det tills jag var 40+ innan jag återupptog deckarläsandet men då blev det desto intensivare.
I flera år recenserade jag böcker. Höjdpunkten var när förlagens vår- och höstkataloger kom och man fick välja bland alla nyheter! Jag försökte att variera intaget så att det inte bara blev spänningsromaner men ibland gick jag på en nit. Jag prickade för en bok, som av den korta beskrivningen att döma såg både intressant och lagom kulturell ut.

Problemet med att recensera böcker är man också måste läsa dem . . . Tänk er en bok där handlingen består av en dialog men där bara den ena partens meningar finns med. Med hjälp av dem, ska man kunna förstå vad den andra har svarat och påstått. Inte direkt kul. Inte direkt min kopp av te. Vad jag led mig igenom den boken.

Nu läser jag bara för mitt eget nöjes skull och det är så himla roligt. Jag tokbeställer pocketböcker (snål) från Bokus  och njuter. Till i går! Jag hade beställt en roman som heter Att springa och som, kort sagt, handlar om vänskap. När jag slog upp första sidan, möttes jag av: Ät dig ner i vikt! Praktisk viktminskning för feta män och runda kvinnor.
Va?! Vilken fräckhet! Hur kan dom veta?
Men - det visar sig att de 32 första sidorna är början på en "bantningsbok" medan den på sidan 33 övergår till romanen Att springa, med orden : Nej, men låt henne vara hur som helst.

Som jag skrattade! Vilken ironi! Vilken sensmoral! Det är den bästa övergång jag har sett, från ett ämne till ett annat.
Bokus ska skicka en ny bok till mig med bara en enda roman i. Det tackar jag för. Även om den här versionen säkert gav mig mer skratt än Att springa kommer att ge, det känner jag på mig. Men för en gångs skull känner jag att jag skulle vilja recensera igen. Tänk, så kul, vad jag skulle bre på och "göra spektakel" av kombinationen och säkert undra till vilken av de båda som den citerade pressrösten hör: "Kristallklar bild av utsatthet".