saltatochkryddat

Aldrig trodde jag väl att jag skulle få höra Hosianna Davids son i en version som "Hu sån andedräkt min son" men det har jag gjort i dag. Sexåringen filade länge och oavbrutet på originalet, bytte ut ord och prövade tills han var nöjd och då höjde han sin volym några snäpp och såg mäkta nöjd ut.

Jag tycker mycket om julmusik och jag har samlat på mig en drös CD som jag spelar från första advent till julafton - sen tar det tvärt slut! Då är julstämningen borta och jag ser bara fram emot tills jag får klartecken att ta bort allt som påminner om julen. Efter nyår är det bara tulpaner och vårlängtan som gäller. Men än så länge frossar jag i julstämning och köper på mig nya skivor. Ett felköp har redan hunnits med men den CD-n ska jag skicka till syrran i Småland/Östergötland för där passar den nog.

Okej, jag lär mig aldrig om hon bor i det ena eller det andra länet, när vi åker dit hinner vi snurra runt i minst fyra olika län innan vi hittar den lilla vägen som leder till deras hus. Nu vågar vi inte åka dit längre för nu har vildsvinen tagit över! Det är konstigt egentligen, den ena systern bor i, ja, var det nu är men nära Valdemarsvik är det, och den andra bor utanför Stockholm och båda har stora problem med vilda djur! Jag, som bor där isbjörnar förväntas gå på gatorna, har inga problem alls med vilda djur. Renar? Äh, dom är inte vilda, dom är bara korkade. Inte är de rädda för bilar men kliver man ur bilen då kastar de sig i vild galopp därifrån, rakt fram, till höger och till vänster och alla krockar med varann.
Jag provade en gång att öppna sidorutan på bilen och spela Creedece jättehögt men det skulle jag inte ha gjort. Då kom alla rusande mot bilen! De må vara dumma men musiksmak har de. Jag var inte helt medveten om att jag offentliggjort min åsikt om renar till en dag, när min då fyraårige son, pekade ut mot skogen och sa: Mamma, mamma, titta, det står en idiot i skogen! Hoppsan . . .

Syrran, som bor utanför Stockholm, har stora bekymmer med rådjur. Jag säger "råjur" men det är tydligen fel, de heter visst "råd-jur". Varför? Är de inte djur som alla andra djur? Eller är det som med cykel och motorcykel? Vi norrlänningar lägger gärna in ett sche-ljud i motorschykeln men inte säger vi schykel för det.

Men tillbaka till rådjuren. De äter upp alla syrrans vackra blommor, det löns inte ens att sätta upp ett två meter högt nät framför rosenrabatten. På nåt sätt lyckas de ändå komma åt blommorna. Såna problem har inte jag. Men om jag nån gång skulle lyckas driva upp några rosor, kanske de lockar dit rådjuren. Inklusive fästingarna, som de bär med sig överallt. Nä, huvva, egentligen är det inte så dumt med vinter. Och advent. Och snön.

Om det inte vore som Ulf Lundell sjunger: Snön faller och vi med den . . . Undrar om den finns på någon jul-CD förresten?