saltatochkryddat

Nu gäller det att tänka positivt. Först och främst ska jag minnas mammas ord: Nysnön tär på gammsnön.
Vi har en himla massa gammsnö kvar och i dag virvlar det ner en ny sort. Det är ju ändå den tionde april (Grattis Gun!) och proppen borde ha gått ur. Det är nämligen så det händer; först händer ingenting, sen händer ingenting men så plötsligt, över en natt, låter det schjooooopp - och snön är borta!

Vi var till stugan i söndags. Senast vi var där, var det jättejobbigt att ta sig fram per fot. Vi sjönk ner till knäna för varje steg och en förflyttning på tio meter kändes som ett minimaraton. Men i förrgår kunde vi gå obehindrat överallt! Barmark? Tsssss.... sällan, hård skare var vad det var. Kalla nätter och bara någon grad varmare dagar har skapat detta utgångsläge. Det är perfekt på vintern men då sker det aldrig. Nu, när det ska kallas vår, är det bara ett skrämmande tecken på hur långt borta våren i själva verket är.

Vi har sett flyttfåglar flyga söderut. De ångrar sig och återvänder. "Dom ska nog bara hämta tandborsten", sa Affe när vi såg ett sträck söderut. Jag hoppas det. För utan tranor, svanar och Åsas "älskade" kanadagäss, blir det ingen sommar. Även om storspoven och sädesärlorna ändå är de viktigaste. De förstnämnda kommer med våren och de senare har sommaren under vingarna. Ja, ja, vi får se hur det blir. Kanske kommer schjoooooppet förr än jag anar.

Positivt ska jag även tänka när det gäller hockeyn. Just nu är My Hometown klädd i svart och gult och vi känner en gemenskap som aldrig annars finns i en sån hög grad som nu. Jag träffade en klok och sansad man en dag som skulle gå upp till kommunalrådet och kräva att det ska inrättas ett nytt ämbete här i stan, en borgmästare. Och han var redan utsedd: Lee Goren. Skellefteå skulle bli landets snällaste och obusigaste stad då, påstod han. Jag stöder helt hans förslag. Om busarna vet att borgmästaren går sin rond genom staden varje kväll, då tappar de helt lusten att ställa till med något elände. Bra tänkt, sommarstugegranne!

I kväll ska vi ta oss an Brynäs. Det blir svettigt. För jag måste ha två AIK-tröjor på mig då mannen är på jobbet och inte kan hjälpa till med stöttningen här hemma. Två AIK-armband måste jag också hålla reda på, pussa AIK-dockan på näsan och se till att AIK-flaggan står på precis rätt plats i precis rätt vinkel. Dessutom måste jag sms:a både till mannen och till Åsa på Arenan, den ene för att han ska få veta vad som händer och den andra för att hon, eventuellt, ska göra vissa korrigeringar i kedjorna eller spelupplägget. Det är hårda Bud. Holloway.