saltatochkryddat

I går låg det fler bilar i diket än de som var kvar på vägen. I Stockholmstrakten, alltså. Här har det kommit lika mycket snö nu men vi är luttrade. Vi sätter inte på sommardäcken förrän i mitten av juli. Då känner vi oss ganska säkra ett par veckor.

Av snö blir det vatten. Vatten bildar pölar. Pölar är lockelser. Det har sagts att ett normalt barn aldrig går runt en vattenpöl. Om jag har stövlar på mig är jag ett normalt barn. Men en vattenpöl har å andra sidan det djup som jag vågar utmana, förutsatt att jag ser marken därunder. Därför blir jag så vansinnigt tuff när jag har stövlar. Men kör jag bil och kommer till ett ställe där det blivit översvämning, då rämnar marken. Det kan vara hur djupt som helst där under, trots att min hjärna säger mig annat. Hjärnan bestämmer sällan över mig, det är en brist jag har. Däremot har magen rätt mycket att säga till om och om det känns som om jag får en elstöt och en volt (!) uppstår, då är det inte rätt läge.

Det gäller dock att känna igen stöten och volten för dessa två förekommer också när nånting känns väldigt rätt men då på ett annat vis. Om jag hör en låt, till exempel, för första gången. Då kan fenomenet uppstå och jag är såld - på direkten! Eller som när jag premiäråt halloumi. För att inte tala om när Mannen la sin hand på min rygg när vi skulle gå upp på dansgolvet vid första mötet. . .

Jag är dotter till en kraftverksmaskinist. En elektriker. Så stöt/volt-effekten har väl sin givna förklaring, antar jag. Men jag är ju också dotter till den klokaste kvinna jag någonsin känt. Så varför tänker jag inte oftare med hjärnan?

I dag är dagen då Brynäs kan fira sitt SM-guld i sin halstablettsarena. KAN, säger jag. Och OM det skulle ske, finns det inget lag jag hellre förlorar mot, än just Brynäs. De spelar hockey (faktiskt!), har en sympatisk tränare och en alldeles för duktig målvakt. Men nu ska vi ju inte förlora. Vi ska vara det första lag i historien som ligger under med 0-3 och sen tar fyra raka! Bara Lee Goren är med. Och bara Lasse håller på Brynäs. Först höll han på Frölunda. Bye, bye. Sen höll han på Färjestad. Ajöss. Då tänkte han "tredje laget gillt" och flyttade sina sympatier till Skellefteå AIK. Varför??? Varför, säger jag? Nu hoppas jag att han sitter där i sin TV-fåtölj i kväll och hejar friskt på Brynäs, då borde vi ha en chans att vända det här. Och det är vi värda. Vi - Skellefteå AIK.

Annars har jag en ny slogan: AIK - stolta ändå!