Så hemskt hemskt
Det här är skräck! Det här är hemskt hemskt. Jag har inte haft en sådan spänning i tillvaron sedan jag åkte bil på Trollstigen i Norge men då var det "bara" fruktansvärt. Nu är det med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot matchen i kväll. Jag vill se den men vågar inte. Men jag ska.
Det här med känslor som kolliderar händer ju då och då. I går blev det en totalkrock men bara för en kort sekund. Att höra Ondskan själv prata från rättegången i Oslo, borde ju vara en rättigenom vansinnigt obehaglig upplevelse men när Ondskan pratar norska, låter det nästan snällt. Det norska språket är bland det trevligaste jag vet. De låter så positiva. Men Ondskans ord förintade trevlighetsfaktorn och avskyn tog överhand väldigt snabbt.
Hörde någon komiker göra parodi på våra grannländer genom att fråga, dels en finländare, dels en norrman om vad de trodde om framtiden. Finländaren svarade, saktmodigt och dröjande:
- Jåå, ja troor nog att den ser ljos ut ja.
Norrmannen, däremot, svarade glatt:
- Jaj trur nock att det går åt helvette jaj.
Undrar vad de tror om kvällens hockeymatch?
I dag har bilen gått igenom besiktningen utan anmärkning. På tisdag ska jag besiktas. När jag säger att jag ska på ultraljud, blir responsen i tio fall av tio "Nejmen, grattis, är du med barn?", följt av ett ondskefullt skratt.
Nej, men jag kan vara med bråck och därför ska min aorta undersökas. Pappa hade ett aortaaneurysm och därför anmodades vi döttrar att kolla om vi ärvt defekten men inte förrän vi kom upp i åren. Ha! Jag ska undersökas nu . . . Äldsta syrran har inte gjort någon undersökning, vad jag vet, men mellansyrran fick en OK-stämpel i baken, vilket jag också hoppas på att få. Annars blir det inte kul.
Tänk om jag har ärvt ett bråck av pappa och en receptbok av mamma.
Det där eventuella fadersarvet ger mig också en spänning i tillvaron men den vill jag gärna få bort så snart som möjligt. I fråga om hockeyn vill jag att den ska räcka till på söndag. Och då avslutas med en lättnad och en glädjeyra, som saknar motsvarighet.
Om jag inte också får en OK-stämpel i baken dessförinnan - förstås.
Det här med känslor som kolliderar händer ju då och då. I går blev det en totalkrock men bara för en kort sekund. Att höra Ondskan själv prata från rättegången i Oslo, borde ju vara en rättigenom vansinnigt obehaglig upplevelse men när Ondskan pratar norska, låter det nästan snällt. Det norska språket är bland det trevligaste jag vet. De låter så positiva. Men Ondskans ord förintade trevlighetsfaktorn och avskyn tog överhand väldigt snabbt.
Hörde någon komiker göra parodi på våra grannländer genom att fråga, dels en finländare, dels en norrman om vad de trodde om framtiden. Finländaren svarade, saktmodigt och dröjande:
- Jåå, ja troor nog att den ser ljos ut ja.
Norrmannen, däremot, svarade glatt:
- Jaj trur nock att det går åt helvette jaj.
Undrar vad de tror om kvällens hockeymatch?
I dag har bilen gått igenom besiktningen utan anmärkning. På tisdag ska jag besiktas. När jag säger att jag ska på ultraljud, blir responsen i tio fall av tio "Nejmen, grattis, är du med barn?", följt av ett ondskefullt skratt.
Nej, men jag kan vara med bråck och därför ska min aorta undersökas. Pappa hade ett aortaaneurysm och därför anmodades vi döttrar att kolla om vi ärvt defekten men inte förrän vi kom upp i åren. Ha! Jag ska undersökas nu . . . Äldsta syrran har inte gjort någon undersökning, vad jag vet, men mellansyrran fick en OK-stämpel i baken, vilket jag också hoppas på att få. Annars blir det inte kul.
Tänk om jag har ärvt ett bråck av pappa och en receptbok av mamma.
Det där eventuella fadersarvet ger mig också en spänning i tillvaron men den vill jag gärna få bort så snart som möjligt. I fråga om hockeyn vill jag att den ska räcka till på söndag. Och då avslutas med en lättnad och en glädjeyra, som saknar motsvarighet.
Om jag inte också får en OK-stämpel i baken dessförinnan - förstås.
Kommentarer
Trackback
