saltatochkryddat

Skulle på kalas. Hade gjort mig fin. Make-upen runt ögonen satt på plats. Hämtade Åsa som skulle på samma kalas. Födelsedagsbarnet Annika visste inte om att hon skulle ha kalas. Hon och mannen har flyttat in i ett hus och jobbar, jobbar och jobbar för att få ordning i kaoset. Hon blev överraskad - men glad - när vi dök upp. Det var dock ingenting mot hur överraskade - och glada - vi blev när ett annat par dök upp.

I dryga två timmar skrattade jag så make-upen rann bort. Åsa behövde två servetter för att torka sina tårar medan jag gav upp efter en och lät tårarna rinna, svartfärgade gjorde de fängelseränder i mitt ansikte men vem brydde sig? Det var alltså det nyanlända paret som orsakade allt detta. Ett föräldrapar på 84+ med det mest fantastiska bollandet med kommentarer mellan varann, hon som pratade i ett och han som kom med lugna men tunga inlägg.

Den första omstörtande skrattattacken kom på direkten när damen i fråga trodde att Åsa var Annikas barnbarn.  Och att jag och Åsa var mor och dotter! Vilket skulle innebära att Annika, som fyller 57 i dag, skulle vara min mamma. Dessutom är barnbarnet Åsa 45. Det blev hur tokigt som helst och det satte nivån på resten av konversationen. Jag har hittat mitt ideal! Om jag får leva till jag är 84, vill jag bli precis som Hon; häftig, medveten, uppdaterad, humoristisk, pratglad, självironisk och klar i tanken (förutom det där med barnbarnet, modern och mormodern då).

Jag önskar också att min man då ser på mig med ett förtjust leende, kommer med coola stickrepliker, retas lite kärleksfullt och säger saker som är så roliga att omgivningen formligen vrider sig i skrattplågor.

När jag kom hem och satte på mig hemmastassen, märkte jag att den satt mycket lösare på min kropp. Jag måste ha skrattat bort ett par kilo. Dessutom var jag ju på junta i fredags kväll och där var det också mycket skratt, som vanligt, men jag tappade säkert inte mer än några hekto då, eftersom maten som serverades var väldigt god och riklig . . .

En av mina juntavänner, som jag har känt i 45 år ungefär, har genomgått en förvandling. Hon har läst boken!  Jag - Zlatan. Nu är hon en Zlatan light. Inte så att hon har blivit en fena på att spela fotboll men attityden! Attityden, säger jag bara. Hon har tidigare alltid hävdat att hon bara läser feel good-böcker. Jaha ja. Undrar om inte Zlatans bok är en feel bad-bok? Jag skulle i alla fall vilja utfärda en varning för den. Även om jag i hemlighet tycker att min vän har en riktigt skön inställning, trots att hon "dissar" Messi . . . Men den dagen Wikegård ger ut en bok, ska jag med alla medel se till att hon aldrig får tillfälle att läsa den.

Kan inte låta bli att delge en av många fullträffar från dagens kalas, då det pratades om telefonvanor. Den äldre gentlemannen sa då:
- Om nån ringer och frågar hur jag mår, då säger jag att dom får prata med frun. Jag kan ju bara, till exempel, säga att jag är förkyld men hon kan säga det med hundra ord.

Tack för den här dagen! Tusen tack!