saltatochkryddat

Nånting måste vara fel! Och när jag nu understryker påståendet med vissa exempel, vet jag att det finns de i min omedelbara närhet, som inte bara håller med utan dessutom skulle kunna bidra med många fler exempel. Om jag bad dom. Men det gör jag inte.

Alltså, jag är tvärsöver. Inte så att jag absolut ska vara motvalls i alla lägen, nej, det har mer en biologisk vinkel.
Låt mig ta ett par exempel:

När jag hade fött min son, min första barn, var jag så trött så trött efter nitton timmars födslovåndor. Min son har aldrig stressat efter det heller. Men - jag kunde inte sova ändå när allt var över och hade gått bra. Då kom en sköterska in med en sömntablett som hon föreslog att jag skulle ta för att få sova ordentligt. Tackar! Herremin, så pigg jag blev! Sov inte en blund på hela natten.

Innan en operation, som jag skulle genomgå, fick jag en lugnande spruta för att slappna av. Jag låg på britsen och höll krampaktigt fast mig i panik! Det kändes som om jag skulle ramla ner på golvet vilken sekund som helst och jag var livrädd. Man kan väl inte kalla det direkt avslappnat. Om jag, vilket jag inte hoppas, någon gång ska opereras igen, ska jag be att få slippa den lugnande sprutan.

Lypsyl. Det magiska lilla ceratet. Somliga blir helt beroende av det. En del har Lypsyl utplacerade på strategiska ställen överallt i hemmet och på jobbet för att inte få abstinens var tionde minut. Och jag då? Jamen självklart får jag torra läppar av Lypsyl. T-o-r-r-a. Huvva så otrevligt.

Nästa exempel är det inte många som tror på; jag får nämligen plitor i ansiktet om jag inte äter choklad! Det är vetenskapligt säkerställt. Jag har själv gjort ett flertal undersökningar och samtliga har gett entydigt besked; jag tål inte att inte äta choklad!

Det sista exemplet hör egentligen inte till samma kategori, men är ändå ett lysande bevis på att någonting i min biologiska sammansättning inte är som folk i allmänhets. Håll i dig!
Min far var boxare i unga år. Innan dess hade han en rak och fin näsa. I en match fick han en rejäl punch på densamma, vilket resulterade i en liten krosskada på näsbenet. Mina systrar, som båda är födda före skadan, har raka och fina näsor medan jag, som är född efter pappas boxningskarriär, har en liten krosskada på näsbenet.
Omöjligt, säger de som tror sig veta. Ha! Säger jag. Som vet.

Jag vill inte påstå att jag är unik på något sätt. Men nånstans har det blivit en felkoppling (nu hör jag min milt diskrete svåger jubla i högan sky) och det får jag leva med. Det gäller bara att vara lite försiktig vid testande av nya saker. Brun utan sol, till exempel. Det skulle jag aldrig våga mig på.