saltatochkryddat

I dag är det den dagen då alla häxor flyger till Blåkulla för att fira häxsabbat med djävulen. Fan tro´t.

Jag har för mig att sabbat innebär vila och varför skulle häxorna kvasta iväg till djävulen för att pusta ut och ta det lugnt? Då har jag missförstått den hornprydde och hans inställning till livet. Han vilar aldrig, han jävlas varje dag, varje minut, han har alltid nåt nytt påfund på gång.

Men bara för att kolla, tog jag fram min trimmade och nyservade kvast och gjorde en snabbvisit till Blåkulla. Det är ju en mycket viktig match i kväll, så jag hade inte tid att vara där så länge.
När jag landade, såg jag flera kvastar prydligt uppställda vid en parkeringsvägg. Femton kronor i timmen kostade det att stå där! Vilket helvetiskt pris. Så mycket kan väl inte ens en stad ta i parkeringsavgift? Redan där märktes det att djävulen hade ett finger med i spelet.
Eftersom jag hade bråttom, la jag i tolv kronor och hastade iväg. Från en shop som sålde långkjolar och sjaletter hördes en massa ljud så jag stegade dit. Efter två minuter var jag skogstokig på grund av den väääldigt höga "musiken" som spelades där. Nåt enformigt, teknoliknande ljud som skulle inspirera till shopping. Nää du, Horne-Per, där misstog du dig allt. Jag rusade ut, utan att ha köpt en endaste påskpryl.
Vad har hänt med Blåkulla?

Plötsligt ringde min mobil och någon sa med en röst len som gräddglass:
- Hej Maude, jag heter Lucifer och ringer från Klubben du inte kan vara utan. Jag hoppas, Maude, att du vill teckna ett medlemskap hos oss och för en billig penning få allt du behöver. Du får ett paket i veckan, utan att du behöver beställa, och när du öppnar det, ser du att det är precis vad du önskat dig. Det blir en glad överraskning varje vecka och du behöver inte returnera paketet för dyra pengar för det finns det ingen anledning till. Nu, Maude, är du medlem och behöver inte bekräfta det, bara betala en liiiiten förskottssumma på tretusen kronor till att börja med . . .

Jag tryckte bort samtalet och bad honom dra åt he . . . men så kom jag på att det var ju därifrån han antagligen ringde, så jag tystnade.

Nu hade jag sett och hört nog! Jag återvände till min kvast, trots att jag hade tio minuter betald parkeringstid kvar, och flög hem. Blåkulla. Häxsabbat. Trams!

Det första jag såg, när jag landade hemma, var en liten, möjligen ett par år gammal, påskkäring med rödmålade kinder och svarta fräknar och världens sötaste sjalett på huvudet. Sådärja. Nu var jag tillbaka till verkligheten. Så ska skärtorsdag firas! Utklädda barn, påskägg och en massa godis. Och en vinst för Skellefteå AIK.

Skulle Gnaget vinna, då vet jag vem som ligger bakom. Och jag vet var han bor. Bara ett kvastskaft bort.